Bussen vi hoppade på till Takoradi var liten, varm och guppig. Bussfärden var en nära- döden- upplevelse då det helt plötsligt började spöregna så att man knappt såg någonting. Trots spöregnet och dimman som smög sig fram gasade chauffören glatt på i 110 km/h. Många snäva svängar, vattenplaningar och väggupp som gjorde att vi flög 2 meter upp i luften senare kom vi slutligen fram till Takoradi. Vi var rätt så glada att komma av bussen och lämnade svettiga märken efter oss själva i sätena när vi klev av efter 7 h i bussen.

Efter det hoppade vi in i en taxi och klämde in våra 4 stora resväskor i bagaget som dock inte gick att stänga. Som vanligt i Ghana så löser de allt ändå och knöt fast Ellens väska med ett tygstycke i bilen eftersom den hängde lite utanför. Både vi och väskorna kom iaf fram tillslut vilket vi var glada för. Vårt mål var den lilla fiskebyn Butre där vi bodde i en liten Bungalow ca 20 meter från havet.

Våra dagar där är inte så svåra att beskriva då vi mest chillat och tagit det oförskämt lugnt. De svåraste besluten vi tagit är vad man ska äta till kvällsmat eller vilken bikini man ska ha på sig. Att vakna upp och somna till ljudet av vågorna som slår mot stranden måste vara det underbaraste ljudet i världen. Att tillbringa hela dagarna med att bara njuta, andas och fånga ögonblicket har vart fantastiskt.

Vi har även haft besök av tre väldigt söta kattungar. De var så magra att vi inte hade hjärta att låta dem svälta på baksida av vårt hus så vi gjorde dem en liten säng av en handduk och matade dem flera gånger om dagen.  Det var sorgligt att behöva lämna dem men vi fick personalen att lova att ta hand om lilla Henrik, Hubert och Charlotta.

Vi 4 har haft så himla roligt tillsammans. Vi har skrattat åt varandra när vi tumlat runt av de enorma vågorna, spelat vollyboll på stranden, haft ”Kasta gris” turningar och läst varandras böcker. Efter en vecka var dock vår tid i Butre slut och vi fick skjuts till busstationen i Takordai. Där hade vi hoppats att vi skulle hoppa på en skön VIP buss till Accra men nej istället blev det en liten American Ford med minimalt benutrymme. De första 40 minuterna innan AC:n kom igång var rätt så hemska men sen så överlevde vi de 4 h det tog rätt så bra.

Det kändes gött att komma till Accra oh civilisationen igen efter 2 veckor med ständiga strömavbrott, vatten som bara funkar ibland och absolut inget internet, AC eller varmvatten. Nu bor vi på vårt ”vanliga” hotell där vi har alla de här grejerna som i Ghana är en sällsynt lyx medan det i Sverige är självkarthet. Idag har vi gått på Art- marknaden och köpt julklappar och njutit av storstan.

Imorgon går flyget hem vid 22.40, rätt sent så Lisa och Corre kommer hem lagom till lunch på söndag medan Ellen och Carro stannar kvar i London några dagar. Vi har haft underbara veckor i Ghana men nu ska det bli skönt att komma till Europa igen.

Hej hopp! Vi lever och är tillbaka i civilisationen med ständig el och internet! Vi har hunnit med väldigt mycket under de senaste 2 veckorna och det här inlägget kommer handla om den första veckan som spenderades i Kumasi på Ashan Childrens Home, vårt underbara barnhem som Lisa och Ellen bodde på i 4 månader förra hösten som volontärer.

Att åka från huvudstaden Accra till Kumasi tar ungefär 5 timmar när det bara är 27 kilometer långt… Ja ni kan dra slutsatsen att vägarna inte är speciellt bra. Bussen som vi tog hade iaf AC och som vanligt i Ghana så står det en person och predikar högljutt på Twi den första timmen i mittgången. Corre och Carro som är i Ghana för första gången var lite fascinerade och förskräckta medan Lisa och Ellen vant stängde av öronen.

Hursomhelst så råkade vi tyvärr trakassera en kille under bussresan. Vi hade fått fel nummer och trodde vi ringde till en på barnhemmet som skulle hämta oss på busstationen men så var det inte, utan det var en random kille i Accra som absolut inte fattade att vi blev sura när vi (läs Ellen och lite Lisa) dumförklarade honom att vi bara ville bli upphämtade i Kumasi. Jaja det löste sig tillslut och vi blev hämtade av Supervisorn på barnhemmet som var jätteglad att se oss igen.

Framme på barnhemmet så stelnade först barnen till när de såg oss, 4 obrunis (=vitingar) komma emot dem för att sedan skrika våra namn ”Lisa! Ellen!” i kör och rusa mot oss. Ja det var svårt att hålla tillbaka tårarna. Vi kunde inte fått ett bättre välkomnande. Barnen var lite avvaktande mot Corre och Carro i början och ett utav barnen, Maybell sprang först emot Corre för att krama henne men tvärvände och kramade om Lisa istället när hon insåg att hon sprungit till fel viting.

Vi fick alla fyra bo i vårt gamla rum. Första kvällen började dock inte så bra när en 10 cm lång tusenfoting kom inslingrade in i rummet och kröp upp på Corres ben. Dagen efter när Ellen var ensam i vårt rum kom en kackerlacka travandes in. Hon sprang paniklaget ut och hittade vår bror Sheik (Nanas systerson) som skrattandes dödade kackerlackan. 

Helgen tillbringande vi med barnen. Vi hade med oss en hel del leksaker som vi köpt via insamlingen som vi tog fram. Stångtennis, kardborretennis, fotbollar, tennis, målarblock och tillfälliga tatueringar var några av de saker vi ägnade oss åt. Fantastisk kul att få leka med barnen igen som blir överlyckliga för minsta lilla leende, kram, ord eller grej.

På måndagen åkte vi till en madrassfabrik med Supervisorn där vi köpte 40 madrasser, kuddar och överdrag. Alla barnen fick alltså en madrass med ett ordentligt överdrag och en fin kudde var! Innan har vissa av barnen sovit på mattor, andra har delat och vissa har haft astunna madrasser fullt med hål i. För de pengar som blev över från insamlingen köpte vi så alla barn fick 3 par underkläder, ett par skor, en sjukhussäng till sjukhuset på barnhemmets mark samt skolavgifter för barnen.

16 000 kr är väldigt mycket pengar i Ghana och vi är så glada att ni där hemma har gjort det möjligt att förbättra levnadsvillkoren för barnen så mycket. När vi skulle betala för madrasserna och allt så fick vi alla att börja gapskratta för helt plötsligt håvade vi fram sedelbunt efter sedelbunt från våra dolda midjeväskor.

Alla barn och vuxna på Ashan var extremt tacksamma för gåvorna och sa ”God bless you” minst 1000 gånger. TACK till alla ni som bidragit! (and may God bless you all)

Livet på barnhemmet är inte som livet hemma. Vi har haft rätt så mycket tur med elen vilket innebär att vi haft el i 12 h för att sedan vara utan i 12 h. Något annat kul som hände var att det en dag helt plötsligt stod en fastbunden get på barnhemmet, morgonen därpå vaknade vi av ett väldigt högt och misstänksamt skrik. När vi sedan lämnade vår frukostbricka i köket så låg getens revben och diverse andra delar i en hink på golvet. Lagom trevligt.

Något annat man ofta får uppleva i Ghana är att man känner sig lite som en kändis eller drottning. Vart man än åker stannar folk upp, slutar med det de håller på med, stirrar, pekar, vinkar och skriker Obruni. Det kan vara lite irriterade men även rätt kul när man vinkar och får glada rop och viftningar tillbaka.

Att säga hejdå till alla var rätt sorgligt och barnen ville inte vi skulle åka. Vi har iaf bestämt oss för att vi kommer åka tillbaka igen någon gång i framtiden. Ashan Childrens home är vårt hem och vi kommer alltid vara välkomna där. Efter vi sagt hejdå tog vi en taxi till Kumasi och hoppade på en buss med Takoradi som slutdestination, mer om vart vi hamnade då i nästa inlägg!

 En madrass som barnen sov på innan.   

 Nu har alla en egen ordentlig madrass och kudde var! 

Nu är vi i Ghana! Flygresan igår gick jättebra, vi är rätt glada att vårt flyg kom iväg innan solstormen i Sverige slog till. Efter mycket väntande på flygplatsen i Accra så kom vi äntligen iväg, fick vårt bagage och hittade en taxi som i kolmörker körde oss till vårt hotell. Trots att vi skulle sova ut idag så vaknade vi i gryningen av solen som går upp alldeles för tidigt här. Kändes overkligt att vakna upp i Afrika och se palmer utanför fönstrena...

Idag har vi tagit det rätt lugnt. Vi bor i ett område som heter Osu och som i princip är det "finaste" området i Ghana. Efter frukosten så vandrade vi ut i värmen som slår en som en vägg i ansiktet (eller som en bastu som Corre tycker) varje gång vi går utanför dörren till Global Mamas, där vi handlade lite innan vi begav oss mot Art- marknaden. 

För er som läste vår blogg förra gången vi var i Ghana så vet ni att Art- marknaden är helt fantastisk och vi var där väldigt många gånger och shoppade loss förra gången. Det bästa idag var att 3 olika försäljare utropade. "I remember you!" när de såg oss. Så himla kul att de kände igen oss och de frågade även efter vart Lisas mamma var någonstans. Alla 4 lyckades iallafall shoppa en hel del och pruta hur mycket som helst, vilken man ska göra. Lisa och Ellen kan alla knep nu för att få ner priset bl.a genom att säga att man är student, att försäljaren är ens bästa kompis eller att det är en present till ens mamma mm. 

För Lisa och Ellen känns det lite som om vi kommit hem nu. Det känns som om vi aldrig åkte ifrån Ghana och vi är rätt stolta över att vi hittar här i Accra ochhar koll på hur allt funkar i Ghana. 

För Corre och Carro som är här för första gången så är allt vädigt överväldigande och SVETTIGT! Men de gillar landet än så länge och tycker det är asskönt att Lisa och Ellen har stenkoll på allt. Vi (Lisa och Ellen) tackar och bugar oss, vi har ju trots allt bott här i 4 månader!

Något som är rätt sjukt är att alla tror att Lisa och Ellen är tvillingar! Vi är lika långa och lika gamla men där slutar likheterna enligt oss. Men enligt ghanianerna har vi tydligen likadana näsor också...

Imorgon så beger vi oss till Kumasi där vårt barnhem ligger och sedan till Butre vid havet. Där kommer vi tyävrr inte ha internet, stora delar kommer vi inte ens ha el så nästa blogginlägg blir när vi kommer tillbaka till Accra om 2 veckor! Insamligen har iaf gått fantastiskt bra och ni har tillsammans samlat in 16 000 kr till barnen på barnhemmet! Det finns inga ord för hur glada och tacksamma vi är, pengarna kommer göra så mycket gott för de 40 barn på Ashan Childrens Home. Vid nästa inlägg kommer vi berätta och visa vad pengarna gått till! Återigen Tusen tack!

Här kommer massa bilder från Ghana! Titta och bli avundsjuka så hör vi av oss om 2 veckor igen! 

            (Corre och Ellen hälsar att de efter bara några timmar i solen fått lite färg på kinderna, snart smälter de in bland ghanianerna. Lisa och Carro suckar och skakar på huvudena) 

Hej hopp nu är vi tillbaka igen! Det har vart tyst här på bloggen sedan vi kom tillbaka från Afrika men nu är det nämligen så att vi ska åka tillbaka till vårt älskade Ghana och hälsa på i 2, 5 vecka! Det kommer bli så obeskrivligt underbart att få känna Afrikas värme igen, hälsa på alla glada människor, köpa färggranna tyger, bada i havets vågor och krama om våra älskade barn som vi saknat så mycket.  

Den här gången så har vi lyckats lura med oss ytterligare 2 resenärer, våra vänner Corre och Carro som vi tillsammans kommer resa runt med i Ghana.

Under vår förra resa i Ghana så hade vi som många av er nog redan vet en insamling till ett sjukhus som byggdes på barnhemmets mark. Då lyckades vi samla in 24 500 kr som räckte till att nästan bygga färdigt hela sjukhuset. Efter oss så fick de lite hjälp från andra håll och nu är sjukhuset färdigbyggt! TACK till er som bidrog till att detta kunde hända och på så sätt förbättra många människors liv!

Den här gången tänkte vi ha en insamling innan vi åker ner. Vårt mål är att använda de pengar vi får in från insamlingen nere i Ghana till att i första hand köpa in madrasser till barnen. Som det ser ut nu så finns det inte madrasser till alla barnen på barnhemmet att sova på, de delar och sover delvis på golvet. Så vill vi inte ha det!

Om vi får in mer pengar än som behövs till madrasser så kommer de pengarna gå till andra saker som barnen behöver exempelvis, lakan, kuddar, underkläder, matskålar, skor mm.

Vi kommer att köpa allt nere i Ghana då det är mycket billigare än i Sverige och vi slipper dessutom ta med oss det. Efteråt kommer vi lägga upp bilder och resultatet från insamlingen här på bloggen för att visa er vad pengarna gick till.

Vi kan inte med ord beskriva hur viktig den här insamlingen är för barnen på barnhemmet. En sådan liten sak som att få sova mjukt borde vara en självklarhet för alla barn, tyvärr är det inte så överallt. Vi vill göra det lilla vi kan för att göra de här barnens liv lättare. Vill du hjälpa oss med det?

Om du vill vara med och skänka pengar till barnen på Ashan childrens home så sätt in valfri summa på det här bankkontot eller swisha till mobilnumret. Alla bidrag räknas och är viktiga oavsett stora eller små.

Skriv GHANA som meddelande när du för över pengar.

Swish:

Ellen Hjerqvist

0735134556

Eller

Bankkonto:

Ellen Hjertqvist

Nordea

3021 23 25256

TACK på förhand!<3

/Lisa, Ellen, Corre och Carro.

Hade en jättebra dag igår i Accra med en massa god mat och shopping tills våra fötter skrek i protest. Lite tveksamt ett tag om vi skulle få med oss allt vi köpt hem, med andra ord om det skulle gå och stänga Lisas väskor men det gick efter gemensamma ansträngningar. Igår på kvällen så lagade vi mat på hotellrummet och hade dagen till ära köpt en flaska (alkoholfri) rosa cocktail som vi högtidligt drack. Kvällen avslutades med det sedvanliga filmtittade innan vi somnade, väldigt nöjda med vår sista kväll i Ghana.

Idag har vi hittills packat och packat och är väl nästan färdiga nu. Vårt flyg går inte förrän halv tio ikväll så vi har gott om tid på oss. Eftersom det är söndag idag så är dock det mesta stängt men vi ska nog hitta på lite att göra ändå. Just nu så står Ellen och friterar vårrullar i brist på annat att göra och ja varför inte? Vårrullar är ju gott.

Trots att vi om drygt 24 timmar är hemma i Sverige så känns det fortfarande inte riktigt verkligt. Tänk att för över ett år sedan så började vi planera den här resan på väg upp i en backe efter träningen och nu har vi gjort den, det känns stort.

Nu ska det dock bli så himla underbart fantastiskt skönt att komma hem. Vi har haft världens bästa resa här i Ghana och kommer aldrig glömma det eller våra barn och vi kommer åka tillbaka hit fler gånger. Ghana har blivit som ett andra hem för oss och det känns fint.

Om du vill att vi ska berätta mer om vår resa på ditt jobb eller skola eller liknande så gör vi det mer gärna och det är bara att höra av sig!

Likaså om du är sugen på att åka som volontär till Ashan childrens home så kontakta oss!

Ellen: 0735 134556

          ellen.hjertkvist@hotmail.com

Lisa: 0768 244442

         lisabrandt95@hotmail.com

TACK för att alla ni velat följa vår resa här på bloggen! <3 Vi ses i Sverige <3   

Att lämna Ashan i söndags blev svårare än vi båda trott och tårarna rann. I stunden så kändes allt rätt så eländigt men när vi efter alla tårfyllda farväl väl satt på bussen på väg bort så kändes det bättre. Vi har haft en underbar tid och har med oss så mycket fina minnen hem. Precis innan vi hoppade in i bilen och åkte ifrån barnhemmet så kom en helt random man fram till oss, tittade på våra tårfyllda ansikten och sa. ”Don’t cry girls, you are teenagers and have your whole life in front of you. You will come back here again. Don’t cry.”

Så himla träffande att det nästan är läskigt… 

De senaste dagarna har vi alltså spenderat vid havet i Butre. Våra dagar går i princip att beskriva med tre underbara ord. Bada. Sola. Äta. Det har alltså vart helt underbart och vi är så glada att vi bokade en extra vecka innan vi flyger hem. Titta på bilderna och bli avundsjuka…!

Just nu är vi i alla fall i Accra och imorgon ska vi gå på den fantastiska art- marknaden innan det på söndag är dags att ta flyget hem till Sverige. Även om det var jobbigt att lämna barnhemmet så ska det bli fantastiskt underbart att komma hem till Sverige snart. Den här resan har vart helt obeskrivligt bra på alla plan men nu är den slut och vi är mer än nöjda. Det är dags för oss att åka hem och ta tag i våra liv i Sverige nu. Rätt så spännande att se vad vi tar för oss för just nu så vet vi inte riktigt vart framtiden kommer föra oss.       

Nu är vår sista dag här på Ashan childrens home till ända och den kunde inte ha blivit bättre. Vi är mer än nöjda med hela vår tid här och ångrar inte för fem öre att vi åkte hit. Vi två åkte hit i tron om att vi skulle va volontärer men istället blev det något mycket bättre än så, vi blev en del av familjen. Allt och alla här på Ashan kommer att va saknat av oss men som vi skrivit förut så är det skönt att veta att vi kommer åka tillbaka.

Det bästa med den här resan har vart en mängd olika saker men framförallt alla underbara barn som vi har fått lära känna men också glädjen i att faktiskt kunna göra något för andra människor. Vi har lärt oss mer om oss själva, om världen och om olika kulturer. Vi har även fått vidgade vyer och blivit mer öppensinnande för olikheter. Den här resan har varit ett äventyr och inte lik någon annan resa vi gjort och vi kommer aldrig att glömma den eller erfarenheterna vi fått härifrån.

Känslorna just nu är lite förvirrade. Vi har ungefär samma känsla som när vi åkte hit då det inte kändes verkligt att vi skulle va ifrån Sverige i 4 månader, det känns inte som om vi åker härifrån nu. För att sammanfatta det hela så känns det konstigt, det här har ju vart vår vardag så länge nu och livet i Sverige känns så avlägset och långt borta. När vi är tillbaka i Sverige sen så blir det antagligen ombytta roller och Ashan och Ghana kommer kännas som en dröm. En sjukligt bra och fantastisk dröm.

Vi har under de senaste dagarna pysslat och fixat med presenter som vi idag gav till barnen och de fick varsin liten påse med 2-3 par underbyxor var, en sked, en lapp med deras namn på och lite godis. Vårt rum har på grund av detta vart ett kaos de senaste dagarna medan vi fixat alla 45 presenterna men resultatet blev jättebra och barnen blev mer än nöjda. Vi kände oss precis som jultomten där vi stod med en svart säck och ropade upp barnen fast minus skägget.

Vi gav även presenter till Nana, supervisorn och vår syster Rhoda. Nana och supervisorn fick varsitt handgjort svenskt brödfat med en dalahäst bricka, en mugg med svenskt motiv, svenskt te och en svensk flagga. Till Rhoda som lagat vår mat och alltid hängt med oss till Kumasi och oändliga gånger till sömmerskan gav vi ett tyg samt lite nagellack, te, buljong och ett brödfat. Alla presenter var mer än uppskattade och det märks verkligen att alla här kommer sakna oss.

Nu på kvällen så satt vi i vår lilla backe med barnen och försökte ta vara och spara på varje ögonblick. Imorgon ska vi krama de hejdå på riktigt innan vi åker och vi har båda två trott att vi inte kommer gråta då men efter att vi blivit helt tårögda bara av att säga god natt idag till barnen så har vi ändrat oss. Det kommer vara jobbigt att åka härifrån men vi har varit här våra 4 månader nu och det har varit mer än bra men nu är det dags att återvända hem. Vi har helt enkelt haft det underbart och kommer aldrig glömma allt vi fått uppleva. Vi har fått ge så mycket kärlek under den här resan men också fått ta emot kärlek och det är nog det finaste som finns.

I måndags hade vi inget att göra på förmiddagen vilket resulterade i att vi faktiskt började packa. Det var rätt så roligt att gå igenom alla grejer och upptäcka en hel del onödiga saker vi hade med oss som vi inte använt. Något som exempelvis legat i ett hörn i rummet och samlat damm i 4 månader är två förpackningar med sammanlagt 200 st plasthandskar… nej vi har inte använt dem. En annan grej vi inte heller packat upp är varsin regnkappa likaså har Ellen inte fått användning för sin fickkniv eller Lisa för sin spork (=kniv, gaffel och sked i ett) Så här i efterhand funderar vi lite på hur vi trodde att vi skulle bo och leva egentligen men jaja det var faktiskt rätt så svårt att föreställa sig.

Tänk att vi nu är inne på sista veckan, på söndag åker vi härifrån och om 10 dagar är vi hemma i Sverige. Här borta så känns Sverige så avlägset och allt som händer där känns inte riktigt verkligt. Tror dock att när vi väl är hemma i Sverige så kommer Ghana och livet här kännas lite som en dröm. Att bo så här i Ghana som är så sjukligt annorlunda från Sverige har vart ett äventyr. Vissa detaljer har dock vart mindre roliga som ständiga strömavbrott, icke fungerade vatten, inte obegränsat internet osv. men allt har ändå vart lärorikt och nyttigt för oss. Vi har haft 4 fantastiska månader i Ghana, fått ge och ta emot så mycket kärlek och lära känna massa underbara människor. Vi kommer aldrig att glömma den här resan men nu så börjar det bli dags att åka hemåt vilket känns skönt. Det ska bli gött att få påbörja livet i Sverige igen och se vad som händer där.

Något annat som hänt är även att Lisa fått en giftermålsannbud (inte så ovanligt att vi får det dock) från en man som sa att en profet sagt åt honom att gifta sig med henne. När hon lite vänligt förklarade att hon inte ville det sa han att hon då måste fixa en tjej från Sverige som han kan gifta sig med, detta ville hon dock inte heller göra så mannen fick lite besviket gå därifrån utan någon framtida svensk fru.

Annars den här veckan så har vi umgåtts med barnen samt fixat lite andra grejer inför vår avfärd. Igår åkte vi in till Kumasi med supervisorn och köpte skålar till barnen som de äter ur för många av de dem har nu är nämligen trasiga. Idag ska vi in till marknaden och köpa underkläder till barnen vilket de också behöver.

Måste även tillägga att vi fått våra afrikanska klädnader nu och vi ser ut som Jesus 1 och Jesus 2, med andra är de helt underbara!