Nu har det gått lång tid sedan vi sist bloggade men det beror på att vi varit i ett paradis utan någon som helst täckning. Förra tisdagen begav vi oss ner till Accra och till ett litet hotell där vi på kvällen fick sällskap av två andra svenskor, nämligen Lisas mamma Gunilla och Martina!

Onsdagen spenderade vi som vi själva kallade det för ”barnvakter åt turister.” Vi ledde Gunilla och Martina genom Accra till den fantastiska Art marknaden och Global Mamas medan de i sann turist-anda tog kort på ALLT och hojtade till varenda gång någon bar något på huvudet. Dock så suckade vi lite åt dem då de gick i en riktig turistfälla och glatt köpte på sig varsitt armband (eller ja Gunilla köpte två… varav en skulle varit en gåva som hon fick betala en liten summa för!) Egentligen skulle bara Gunilla köpa ett men Martina kunde inte stå emot trycket och kände sig tvingad att också köpa ett. Vi skakade på huvudena men lyckades dra med dem därifrån innan de köpte armband till hela släkten.

Art marknaden var även denna gång en succé och vi kände oss nu rätt så världsvana. Våra två turister var dock inte lika vana vid att ha typ 30 försäljare hängande över sig utan klamrade sig fast vid oss. Det blev i alla fall en hel del shopping på marknaden och Gunilla och Martina vill också bygga bo med oss på den! Vi ska återvända till marknaden igen om en vecka innan turisterna flyger hem vilket känns awsome.

På torsdagen sedan så packade vi ihop oss och lämnade Accra för att ta en buss längs med kusten till Takoradi. Bussresan tog sin lilla tid men gick bra och väl framme tog vi en taxi som det var meningen skulle ta oss hela vägen till vårt mål, den lilla byn Butre. Men om det är något vi lärt oss här i Ghana så är det att saker går sällan som man tror eller planerar. Den lilla taxin gick sönder och vi fick glatt ta en tro- tro och sedan ännu en taxi för att komma fram till Butre.

Butre är alltså en liten fiskeby som ligger precis vid havet och stället som vi bodde på hette The Hideout lodge och var helt underbart. Vi trodde allihop att vi kommit till paradiset då vi först såg det. Tänk er ett tiotal Bungalows som ligger ungefär 10 meter ifrån stranden. Hade detta varit i Europa hade stranden varit full med parasoll och badgäster. Här däremot var det helt tomt, inte en ända turist förutom vi. Stranden är helt orörd, så otroligt vackert. Vi fick vår helt egna bungalow med utsikt ut över havet och stranden. Dagarna här i Butre har bestått av sol, bad, mat, drinkar och inte göra någonting vilket har varit himmelskt gött. Det har varit så skönt att vara här och vi vill inte åka härifrån. Mellan allt slappande så har vi även hunnit med en kanottur i en handgjord träkanot där vi fick se fina fåglar, fiskar, krabbor och två alligatorer. Något annat coolt vi även fått se är havsköldpaddor som kravlat sig upp på stranden för att lägga ägg.

Vi känner även att vi måste skriva lite om vad vi har ätit här vilket är en hel del. Restaurangen som finns här vid bungalowsen erbjuder både lokala ghanska rätter samt mer västerländsk mat såsom pizza, svenska köttbullar (!), hamburgare mm. Lisas och Ellens mål var utan tvekan att äta så mycket o- ghansk mat som möjligt (då vi är sjukt trötta på det) medan Gunilla och Martina orädda beställde in en massa ghansk mat. Vi försökte varna de innan de beställde in Banku, vilket är en degklump. Men de lyssnade inte, beställde in det och upptäckte lite förskräckta att det faktiskt var en degklump. Behöver vi nämna att de inte gillade det…?

I måndags lämnade vi vårt paradis och tog en tro- tro till Cape Cost. På vägen så köpte vi flitigt saker från huvudena på folk och favoriten var plantain- chips! Väl framme så lämnade vi lite snabbt ifrån oss våra väskor på hotellet innan vi tog en taxi till Kakum National park vilket är en nationalpark där vi gick en guidad tur på smala träbroar som hänger i trätopparna. Den högsta var 40 meter över marken. Sjukt cool känsla att vara ovanför trädtopparna som från oss såg ut som marken. Inför den näst sista hängbron som guppade väldigt mycket var Ellen tvungen att ta Lisas hand och dra ut henne samtidigt som hon sa ”Om vi dör så dör vi tillsammans”

Men ingen dog som tur var och vi överlevde allihopa men Lisa blev rörd av Ellens kommentar.

Sen igår på tisdagen så begav vi oss ännu en gång i en liten tro-tro hemåt mot Kumasi och vårt barnhem där vi nu befinner oss. Vi ska vara här alla fyra tills på lördag då vi återvänder till Accra som Gunilla och Martina flyger hemifrån på söndag. 

Glöm inte vår insamling och stort tack till alla som redan skänkt pengar!