Igår hängde vi för första gången med barnen till skolan. Barnen på barnhemmet går på tre olika skolor och den som vi följde med till hette Vision educational complex. En relativt ny skola startad av en pastor. Eftersom att skolan är internationell så pratas det bara engelska. Skolan ligger en bit ifrån barnhemmet så vi var tvungna att gå upp tidigt, redan halv sex vilket var lite halvjobbigt men vi överlevde. En ghansk skola är inte speciellt lik en svensk skola, när vi kom dit på morgonen så ställde sig barnen i raka led och hade morgonsamling. Uppsamlingen gick ut på att rektorn (alltså pastorn) pratade med barnen som alla svarade i kör och sedan så marscherade de på hans kommando på skolgården. Vi stod och betraktade detta med stora ögon och hade lite svårt att inte skratta då allt kändes sjukt surrealistiskt. Vi blev i alla fall framropade och presenterades för hela skolan och barnen sa på kommando från pastorn ”Welcome to Vision educational complex, we welcome you and we love you”

Barnen i skolan är väldigt disciplinerade och har stor respekt för lärarna vilket i och för sig inte är så konstigt då det är standard att läraren håller i en träpinne som de använder till att slå barnen med. Vi såg bara det hända en gång på avstånd men tycker det är sjukt fel sätt att få respekt från barnen då det blir fel respekt och barnen inte lär sig bättre genom att bli straffade. Något annat vi anser som konstigt med skolan här är att läraryrket är ett jobb man tar direkt efter Senior High School/Gymnasiet, alltså är de inte utbildade till att lära ut och alla lärare är i 20 års åldern ungefär.  Konstigt för oss då lärarna i Sverige har gått på lärarhögskola i 4-5 år och här är de inte ens utbildade något efter de själva slutat skolan.

Vi känner att vi bara efter ett besök i skolan har fått lite perspektiv på skolsystem och även om vi inte gillar allt med vårat hemma i Sverige så är det 100 gånger bättre än det här. Skolan i Sverige är gratis, lärarna är utbildade, eleverna blir inte slagna, vi har inte haft svarta tavlan de senaste 100 åren, vi får böcker från skolan, det är sekulariserad undervisning, vi får lära oss vad Big Bang är och så mycket mer.

Pastorn var jättetrevlig och följde med oss runt i alla klasser, i den första klassen så lärde vi ut lite svenska genom att skriva fraser på tavlan. Väldigt uppskattat av både elever, lärare och pastorn. Alla barnen var väldigt nyfikna på oss och tyckte precis som alla andra barn här i Ghana att det är fantastiskt roligt att vara med på kort så de blev överlyckliga när vi tog fram kameran vilket ni kan se på bilderna.

Måste även nämna att pastorn var den första personen i Ghana som har tyckt att vår solbränna är fin. Alla andra tycker det är askonstigt att vi vill få lite färg och brukar försäkra oss om att det kommer försvinna fort när vi är tillbaka i Sverige vilket vi ju inte vill. Något som vi börjar bli vana vid här i Ghana är att diskussionen om att inte alla i Sverige går i kyrkan, Ellen är en av dem kommer upp. Detta gjorde den även idag. Pastorn tyckte det var underligt att hon inte går i kyrkan och det var ännu mer underligt att hon inte tror på Gud. Pastorn satt då och berättade att han och Ellen ska ha lektioner om Gud för att även hon ska bli troende. Han var helt säker på att han ska lyckas för Gud har aldrig misslyckats förr. Kan detta bli hans första eller inte? Något som han även tyckte var väldigt märkligt var när Lisa berättade att hon tror på både vetenskapen och på Gud. Han berättade då glatt att Lisa kommer det bli lätt att lära att bara tro på Gud medan Ellen kommer bli en större utmaning.  Efter en lång diskussion om Gud och vetenskap så satte vi oss i pastorns bil för att åka hem igen. Lisa sa några mycket kloka ord ”när vi kommer hem till Sverige igen ska det bli gött att kunna sätta sig i en bil utan att behöva frukta för sitt liv” för här i Ghana är trafikregler överskattade. Imorgon ska supervisorn aka Björnen hjälpa oss att förlänga våra visum och sen imorgon ska vi också till Nanas kakao farm där vi ska sova över en natt, ska bli askul. Nästa vecka kommer vi nog åka tillbaka till skolan och få ta större del av deras lektioner.

Detta är pastorn som grundade skolan.  

Alla barn i rosa går andra året på högstadiet/junior high school och det är den högsta klassen på just denna skolan. 

Är precis vad vi har insett att vi är! Igår så hängde vi med några av tjejerna till den pytte lilla lokala marknaden här i byn och till skillnad från de föregående två gångerna vi vart där så fick vi ett varmt och minst sagt närgående välkommande. Två kvinnor kom fram och hälsade och under de andras jubel så tog först i hand för att sedan krama om oss medan de entusiastiskt klämde på våra höfter, bröst och magar. Ellens byst fick även uppmärksamhet när en av kvinnorna glatt kikade ner i det. Kvinnorna tyckte det var sjukt roligt att vi kommit till deras marknad och tyckte uppenbarligen om att ”känna lite på oss” vilket hemma i Sverige hade känts sjukt konstigt medan det här är mer roligt. En dask i rumpan på Ellen innan vi gick framkallade även applåder från de övriga på marknaden och vi gick glatt vinkandes därifrån.  Kanske låter jätte konstigt när vi skriver det så här men vi tycker båda två att det är underbart hur mycket glädje vi sprider utan att ens alltid mena det. Här på barnhemmet så hälsar vi alltid glatt på folk och får glada hälsningar tillbaka. Likaså så ler alla här glatt när vi leker med barnen, försöker prata Twi, dansar, sjunger (!!!) eller när Lisa snubblar över sina egna fötter på plan mark vilket händer ungefär 5 gånger om dagen.   

En väldig trevlig sed de har här i Ghana är att man alltid blir inbjuden att dela en persons måltid med orden. ”You are invited”

Alltså om en person äter och vi sitter bredvid så blir vi inbjudna till att äta med den. Vi tackar alltid artigt men säger nej vi kommer äta vår egen mat. Tycker denna del i Ghanas kultur är underbar för den visar hur gästvänliga och öppna de är.

Idag har vi vart på äventyr i Kumasi med John, en kille i vår ålder från barnhemmet. Målet var en mataffär där Lisa köpte choklad (självklart) och att köpa mer tyg. Det var väldigt varmt och sjukt mycket folk som alltid i Kumasi men vi lyckades köpa det vi ville. Dock så har Lisa upptäckt en ny sida hos Ellen idag och det är OBESLUTSAMHET på hög nivå. Efter att ha kollat på åtskilliga tyger lyckades hon till Lisa och Johns stora lättnad bestämma sig men hon ville även köpa öron hängen vilket var lika svårt att komma fram till som Versailles freden trots att hon bara ville ha ett par små och enkla helt vanliga. Jaja tillslut så köpte hon ett par i alla fall och det roliga som bör nämnas är att Lisa i sin tur är lite väl impulsiv ibland när hon köper saker så vi kompletterar väl helt enkelt varandra!

När vi kom hem sen så åt vi mat ur små påsar som vi köpt i Kumasi och sedan gjorde vi halsband med barnen! Imorgon ska vi tvätta lite och antagligen bli utskrattade (igen) för vår tvätteknik men men vi framkallar ju skratt då med :D               

”…jag kommer inte gosa med dig ändå!” Detta var orden Ellen just sa till en av hundarna här som försökt vinna hennes kärlek den senaste halvtimmen men utan resultat. Medan vi skriver detta så sitter vi på verandan utanför vårt hus, lyssnar på musik och tittar på omgivningen. Det här med att bara vara och inte göra något speciellt gör ingen av oss speciellt ofta i Sverige men här nere så har vi båda två insett hur gött det är att göra ingenting. Igår kväll satt vi vid grinden till barnhemmet, lyssnade på musik och bara tittade på bilarna som susade förbi.

Nu är vi i alla fall som ni förstår tillbaka på barnhemmet och alla här blev väldigt glada att vi kom tillbaka och hade saknat oss. Igår passade vi på att umgås med barnen ordentligt trots att vi var rätt så trötta efter hemresan eftersom de börjat skolan idag. Så idag ska vi ta det lugnt nu på förmiddan och ta igen oss lite.

Igår på eftermiddagen satt vi tillsammans med några av barnen och gjorde kvastar genom att skala av bladet från palmblad och endast behålla själva mitten. En av killarna, Kofi pratade vi rätt så mycket med och en av våra diskussioner handlade om hur viktigt och gott vi tycker att mat är! Det hela slutade med att Ellen blev omdöpt till ”Food Master” och Lisa till ”Cookie Monster”. Kofi tyckte det var rätt så kul att vi pratade så passionerat om mat och kakor men när vi frågade vad han tyckte om så svarade han vatten. Så då blev hans nya smeknamn ”Water Kofi”.

Resten av veckan kommer att spenderas med våra underbara barn!           

Idag har vi gått på vart på en fantastisk marknad här i Accra som heter Arts Centre, vi ville nästan bosätta oss där och aldrig åka därifrån. På marknaden fanns allt ifrån afrikanska tyger, kläder, väskor, smycken, pärlor, trummor, trä djur, konstverk, målningar och så mycket mer. Försäljarna var väldigt trevliga, om än lite påstridiga och ville väldigt gärna prata med oss och visa sin lilla ”bod.” Vi har fått träna oss rejält i konsten att pruta idag och det med råge. Första priset försäljaren säger är alldeles för högt av två anledningar, för det första på grund av vår hudfärg och för det andra på grund av att det är meningen att man ska pruta. Det blev rätt så kul i slutet, särskilt med tanke på att vi kunde sänka priset bara genom att vara trevliga och le. Vi fick med oss en mängd olika saker därifrån, lite som vi inte skriver om här då det är presenter till ni hemma i Sverige… Vi köpte i alla fall lite afrikanska målningar var till oss själva, Lisa lite tyger och Ellen en trumma och elefant. Marknaden var alltså över förväntan och vi tänker definitivt återvända hit fler gånger då vi är i Accra.

Vi kom även till havet idag och det var stort, mäktigt och vackert! Två utav försäljarna på marknaden som vi handlade lite av var gulliga nog att visa oss vägen, som vi inte hade hittat själva. Det kändes mäktigt att se havet breda ut sig och veta att vi faktiskt befinner oss i Ghana i Afrika… lite sjukt fortfarande.

Ghana är nog det mest o- turistiga land någon av oss någonsin varit i, Accra liknar inte en europeisk huvudstad det allra minsta. Dock så har landet världens potential att bli en stor turistattraktion men det är rätt så coolt att få se allt nu när det är orört av turismen.

Matmässigt så har vi även idag frossat och gottat oss ordentligt. Det blev pizza till lunch idag igen fast från en lite finare restaurang så den var helt fantastisk god med tunn deg, riktig skinka och gudomlig ost på. Vi har även gått lite mer i en mataffär och köpt på oss ännu mer att ta med hem till Kumasi. Nu på kvällen har vi ätit lite egengjorda toast med ost, skinka och lök, så gott och senare ikväll väntar äpple och popcorn med extra smör! Japp vi frossar just nu men det gäller att passa på.

Imorgon bär det alltså av hemåt till Kumasi och vårt barnhem. Vi kunde inte vart mer nöjda med vår lilla weekend i Accra men trots det så ska det bli skönt att komma hem till vårt fina rum, alla måltider med ägg och ris och alla våra underbara barn som vi saknat!   

Igår tillbringande vi nästan 6 timmar i en buss på väg ner till Accra för att i tre nätter bo på hotell och utforska staden. Efter bara en natt på hotellet så inser vi hur sjukt många grejer man inte uppskattar tillräckligt mycket i Sverige. Vi ville nästan gråta av lycka när det var varmvatten i duschen. VARMVATTEN. Något som man inte ens reflekterar över att det finns hemma blir för oss en enorm lyx efter att i en månad duschat i kallvatten. Likadant så är det så fantastiskt att i tre dagar få ha obegränsat internet på hotellet och inte bara kunna vara inne korta stunder.

Idag vaknade vi i alla fall tidigt och ville nästan gråta av lycka (igen) när hotellet serverade omelett till frukost, så sjukt gott och med det i magen begav vi oss i en taxi till Accra mall. Där tillbringande vi lång tid inne i mataffärer som faktiskt innehöll MAT och köpte på oss ordentligt inför den kommande tiden här. Vi har även besökt en fairtrade affär som heter Global Mamas idag som säljer afrikanska kläder sydda av ghanska kvinnor. Lite dyrare men fortfarande billigt för oss och dessutom så går pengarna till ghanska kvinnors affärsverksamheter. VI köpte varsin liten plånbok samt varsitt plagg, se bilder!

Den här weekenden handlar förutom att se staden och shoppa sjukt mycket om MAT. Idag kan vi med glädje meddela er att vi åt pizza till lunch och tror aldrig det smakat så gott innan som det gjorde idag. Vi gick även till en smoothiebar där vi åt kyckling panini och varsin smoothie vilket var himmelskt gott.

Något som är värt att nämnas angående mataffärerna här är att det är väldigt konstiga priser. Det som är närproducerat är väldigt billigt medan en apelsin (som ser ut som de vi har hemma och inte är odlad i Ghana) kostar 25 kr. Japp 25 kr för EN apelsin… Vi hittade även ett flinpaket, Rice Krispies som kostade ungefär 100 kr! Hemma är ju det importerade oftast billigt och det närproducerade dyrt, här är det tvärtom.

Nu ska vi strax använda vårt lilla kök här på hotellrummet till att göra egengjorda toast, vi lyckades till vår stora glädje hitta skinka och ost så förhoppningsvis blir de goda. Imorgon så är vårt mål att se havet och gå på marknader!

Igår satt vi åter i vår lilla backe med barnen och eftersom de snart börjar skolan började vi diskutera det här med att lärarna slår barnen i skolan om de uppför sig illa (det är lagligt att slå barn här). Barnen är inte särskilt glada i att lärarna slår de och tycker inte att de lär sig bättre för att de gör det. Det som gjorde oss lite upprörda var att alla barnen samtidigt tycker det är en självklarhet att slå sina framtida barn hemma om de inte uppför sig. Hur ska de annars lära sig?

Vi försökte förklara att i Sverige och stora delar av världen så är det förbjudet att slå barn och att vi aldrig i livet skulle kunna göra det, barn lär sig ingenting på att man slår de. Det är bättre att försöka vara en förebild och behandla barn med kärlek och respekt och hoppas att de tar lärdom av det. Barnen på barnhemmet hade svårt att förstå hur vi kan uppfostra barn utan att slå de men vi försökte övertyga de om att det kommer bli olagligt att slå barn i Ghana men de trodde inte på oss.

Något annat hemskt med den här diskussionen är att barnen påstår att det är okej att slå barn för det har Gud sagt och det står i Bibeln… Vi hävdade att så inte är fallet utan att det i Bibeln står att man ska behandla sina medmänniskor med respekt och värdighet, inte att man ska slå små barn. Även om barnen fortfarande hade svårt att förstå hur man kan uppfostra barn utan att slå de så hoppas vi att de blir lite påverkade av det vi säger och kanske tänker efter innan de höjer handen mot sina framtida barn.

Förutom att diskutera huruvida man bör slå barn eller inte så gjorde vi armband med barnen igår utav pärlor vi haft med oss från Sverige. De tyckte det var jättekul och tjatar redan om att de vill göra det fler gånger vilket vi definitivt kommer göra!

På torsdag så bär det av mot Accra för oss, hoppas hoppas hoppas vi hittar pizza och en riktig mataffär!   

Detta var orden som Lisa fick höra om sig när hon pratade med en av Nannas vuxna döttrar, Naomi. I Sverige hade det varit en stor förolämpning men här sades det som en komplimang. Trots det så var Lisa inte så glad över att få höra att hon blivit fet men Ellen intygar dyrt och heligt att hon INTE blivit det minsta fet vilken är en lättnad. Nämnas i detta sammanhang bör även att vi varje kväll ser på film och äter lite snacks fast denna kväll hoppade Lisa sammanbitet över snacksen och drack endast vatten.

På tal om att vi tydligen börjar bli feta här nere så har vi tagit tag i oss själva och börjat träna ordentligt. Vi har även fått med oss två killar härifrån i vår ålder, John och Jim. De var lite skeptiska först men blev sedan imponerade när vi käckt slängde upp varandra på axlarna i brandmannagreppet och bar varandra fram och tillbaka. John pratade även med Ellen dagen efter och sa: ”Ellen you have killed me”

Han berättade sedan att han hade träningsverk överallt men jättegärna ville fortsätta träna med oss! Nästa träning blir ikväll och det ser vi fram emot även om vi saknar vår mjuka brottningsmatta i Huskvarna sporthall. Nämnas bör även att vi till vår stora förtjusning var starkare än killarna, 10 år på brottarmattan har alltså lönat sig!

I lördags imponerade vi även med våra sy kunskaper (Yes vi hade båda två MVG i syslöjd) då vi sydde ihop och lagade tjejernas trasiga skoluniformer. Det började med en klänning som var lite sönder och slutade med att vi hade lagat ungefär 10 stycken som gått sönder på olika ställen. Det var förvånansvärt mysigt att sitta i några timmar och sy ihop deras sjukt söta skoluniformer.

Nu vet vi även hur våra föräldrar kände sig när vi stack hit till Ghana… Örjan har nämligen flyttat ut och övergett oss! För några dagar sedan så var Ellen tvungen att skrika lite på honom för att han överskred sina gränser och sedan dess har han skämts och vi har inte sett till honom. Vi fruktar att han tog illa vid sig och drog… känns lite sorgligt men vi har redan två nya hyresgäster. Dock så är det två spindlar så funderar på att vräka de snart.

Något vi inte riktigt kan förstå är att vi nu varit Ghana en månad. Det känns som typ 2 veckor men något som är väldigt skönt är att vi verkligen vant oss vid livet här nu. Det känns förvånansvärt självklart att vakna upp i Ghana och vi ser fram emot de kommande 3 månaderna som vi har kvar här!

Vad är Big Bang?

Ja det är frågan som ingen utav barnen vet svaret på, inte ens de i vår ålder. Det började med att Ellen pratade med en kille från grannområdet och han frågade den väldigt vanliga frågan om vilken kyrka hon går i och Ellen svarade att hon inte gå

 r i kyrkan. Detta gjorde honom mycket förvånad och han berättade att hon borde gå i kyrkan för Gud har ju skapat hela världen. Han blev väldigt konfunderad när Ellen förklarade att hon tror på vetenskapen och Big Bang vilket han inte hade en aning om vad det är…?

Ellen försökte förklara att det var en explosion som skapade världen men han förstod ingenting ändå. Vi har sedan frågat flera av barnen men ingen tycks veta eller har ens hört talas om det. Det tog oss tio minuter att förklara att det heter Big Bang och inte Big Bank… Det slutade med att Ellen hämtade en sten och skrev upp det på marken… Vi lyckades i alla fall förklara att vi inte menade en Bank men att det var en explosion som skapade världen lyckades vi inte med.

I onsdags var det en stor dag, det pågick en operation: baka äppelsmulpaj.

Hade vi gjort detta i Sverige hade det tagit ungefär 1, 5 timme och då har man hunnit köpa alla ingredienser, baka kakan och äta den. Här i Ghana är det lite mer komplicerat än så.

Steg 1: Vinka in en tro-tro och åka in till Kumasi

Steg 2: Gå en lång sträcka och armbåga sig fram emellan en massa folk för att komma till mataffären

Steg 3: Bara hitta 2 utav de 5 ingredienser man behöver i mataffären

Steg 4: Hitta ytterligare en matingrediens i en annan mataffär

Steg 5: Gå och trängas bland en massa folk på marknaden för att hitta äpplen och smör i en plastpåse

Steg 6: Åka hem i en tro- tro och svettas typ 5 liter

Steg 7: Övertala ghanerna att vi faktiskt vet hur man bakar och har gjort det innan (de var väldigt skeptiska först)

Steg 8: Baka kakan

Steg 9: Äta kakan direkt ur formen och le stolt när ghanerna också tycker den är god!

Allt som allt tog detta cirka 6 timmar men det var värt det! Nästa projekt är att försöka baka en kladdkaka.

Nästan varje kväll så sitter vi och barnen på vägen som går upp till barnhemmet och tittar på solnedgången. Under tiden så pratar vi och jämför skillnader mellan Ghana och Sverige vilket är väldigt intressant. Det senaste mest spektakulära är att barnen blev väldigt chockade när vi berättade att det är våra föräldrar som tvättar våra kläder hemma. De förklarade att mammorna bara tvättar när barnen är väldigt små sedan så är det barnen (tjejerna) som tvättar.

Sverige är verkligen ironins land har vi insett här nere där ironi knappt existerar. Vana som vi är vid att använda av oss ironi så gör vi det ändå men vi börjar inse nu att ingen annan förutom vi fattar och tycker det är extremt kul. Ett exempel är att ni vi presenterar oss för folk här så säger vi våra namn och berättar att vi är från Sverige och då de svarar med sitt namn och säger att de är från Ghana så brukar vi spela väldigt förvånade över det. Nej ghanerna förstår inte att vi är ironiska utan tror seriöst att vi inte förstod att de är ifrån Ghana… hm.