Japp det är precis som det låter vi har en liten ödla som går under namnet ödlan Örjan aka. ÖÖ som bor bakom taklistan i vårt rum. Han är en väldigt skötsam sambo och kryper över väggarna då och då för att titta till oss. Dock så är han ganska tystlåten och för att vara ärliga så tycker vi att förhållandet är rätt så ensidigt då han aldrig svarar när vi pratar med honom. Men förhoppningsvis kommer han att mogna en vacker dag och öppna upp sig för oss.

De senaste tre dagarna har gått fort och vi har gjort en mängd olika saker med barnen. Titta på våra fina bilder så ser ni!

Något annat kul att nämna är att de är sjukt kristna här nere och det märks väldigt tydligt t.ex då Lisa fick Guds välsignelse över ett utlånat nagellack. Det var nämligen så att en tjej i vår ålder frågade Lisa om hon fick låna ett nagellack, Lisa sa ja och tjejen lämnade sedan tillbaka nagellacket till Ellen med orden.

”Please give this to Lisa and may God bless her”

Men det är inte bara nagellack som är välsignade här nere utan även stenar. Vi leker ofta en lek med barnen då man ska ha sju stenar och sedan kasta och fånga de i olika moment och ett moment är att man ska välsigna stenarna, väldigt viktigt och utan det förlorar man.

Att det är en helt annan kultur här nere än vad vi är vanna vid är tydligt och för det mesta är det väldigt kul och intressant men vissa grejer är lite mysko. Ett genomgående tema här är att de yngre hela tiden gör ärenden för de äldre, kan va allt från en 12 åring som gör det en 14 åring säger till den, som en 30 åring som gör vad 40 åringen säger till den. Exempelvis så säger väldigt sällan Nannas fru till mig och Ellen att maten är färdig, trots att det är hon som lagat den och vi är typ 20 meter därifrån, istället ropar hon på någon yngre tjej som går och säger det till oss. För det mesta så är det baserat på ålder vem som gör ärenden åt vem men det är även makt/klass grej. En dag gick vi förbi palatset (typ en veranda) där Nanna och supervisorn satt. Supervisorna hojtade till oss att komma vilket vi gjorde och då visade det sig att det var Nanna som vill prata med oss och fråga om vi ville ha en banan… Det är en gåta varför han själv inte kunde ropa detta, men men det är så det är här nere.

Nu inleds våran kvällsritual vilket innebär film och mys, får se om ödlan Örjan också tittar fram.