Festen i söndags visade sig vara en födelsedags fest för en pastor som bjudit in flera olika barnhem och vårt barnhem, Ashan Childrens Home var ett utav de. Efter lunch trängde vi in oss i en buss allihop och begav oss mot festen som hölls utomhus i Kumasi. Det serverades tre rätters till allas förtjusning, vårrullar, blandad afrikansk mat och glass (vilket var sjukt underbart!)

Ett tiotal barn från vårt barnhem hade övat in en dans som de dansade inför alla och vi två fick nästan en liten tår i ögat av stolthet. ”Våra” barn var så sjukt duktiga och vi kände oss väldigt stolta över dem. Vissa utav barnen blev även uppropade och fick tävla i att dansa mot varandra vilket de helt underbart ogenerat gjorde inför alla till jubel och applåder. Publiken fick sedan skrika ”Stay!” eller ”Away!” och på så sätt bestämma vem som fick stanna kvar och vinna. Vinnaren var inte från vårt barnhem men våra barn skötte sig riktigt bra och kom till semifinal så då blev vi ännu stoltare!

Vi känner redan nu att det kommer vara lite jobbigt att lämna alla barnen här om 3 månader, helst skulle vi vilja ta med oss några av dem hem…!

Något annat som har hänt de två senaste dagarna är att vi brutit lite mot normerna genom att visa att tjejer också kan göra volter. Många utav killarna här kan göra volter och hjula men inte tjejerna så alla tyckte det var väldigt kul och blev lite fascinerade när Ellen glatt gjorde tre handvolter på raken…!

Trots att maten vi får här är väldigt god så saknar vi redan svensk mat sjukt mycket. Vi har mot vår vilja nästan blivit ofrivilliga vegetarianer då vi inte ätit kött sedan vi kom hit utan endast kyckling två gånger. Däremot så är det ägg i nästan allt vi äter så lite protein får vi i oss ändå! Som vi var förberedda på innan så äter vi mycket ris men även jam (som är typ som potatis) och nudlar, detta får vi med olika sorters ägg/chili/peperoni/tomat röror. Vi har även ätit friterade bananer som inte är bananer men typ som bananer…

Behöver vi nämna att vi redan börjat skriva listor på allt vi vill äta när vi kommer hem…?

Idag har vi varit och hämtat våra afrikanska klänningar som vi låtit sy upp. Klänningarna är skräddarsydda (Ellens är dock liiite stor) trots det så tog det bara 6 dagar och de kostade inte ens 100 kr. Vi känner oss som riktigt fina ghanska svenskor och fick lovord över hur vi såg ut. Alla tycker att vi är supervackra och att vi måste sy upp mer kläder vilket vi absolut kommer göra!

Trots att vi börjar känna oss lite ghanska efter 3 veckor här i Ghana (tiden går sjukligt fort) så kan vi inte lura bebisar som börjar gråta så fort vi vinkar till de eller håller i dem. Tydligen är vi sjukt läskiga, fast vem vet efter ytterligare några veckor så kanske de slutar vara rädda för oss…!

Imorgon så ska vi på fest med alla barn på barnhemmet i Kumasi. Vad det är för slags fest har vi ingen aning om, det enda vi vet är att den pågår mellan 14.30- 17.30 och att det kommer vara dans och mat. Vi hoppas innerligt att vi inte kommer behöva dansa för i så fall lär ghanianerna 

drömma mardrömmar…

På måndag är det också en stor dag för då ska vi till Kumasi själva och virra på marknaden och den enda mataffären som finns. Annars så har vi även börjat planera för en 3 dagars resa till Accra om 2 veckor själva vilket känns jättekul. Just nu så letar vi hotell och håller på att kolla upp vad vi vill göra där och än så länge så är det lite olika affärer och matställen (PIZZA OCH RIKTIGA MACKOR!) som lockar. Vi hoppas kunna hitta en ordentlig mataffär så vi kan köpa på oss massa gott men mystiskt nog är mataffärer väldigt sällsynta i Ghana.

Njut av bilderna på fina oss i våra afrikanska klänningar!

Ha det bra och glöm aldrig att välsigna stenarna…

Japp det är precis som det låter vi har en liten ödla som går under namnet ödlan Örjan aka. ÖÖ som bor bakom taklistan i vårt rum. Han är en väldigt skötsam sambo och kryper över väggarna då och då för att titta till oss. Dock så är han ganska tystlåten och för att vara ärliga så tycker vi att förhållandet är rätt så ensidigt då han aldrig svarar när vi pratar med honom. Men förhoppningsvis kommer han att mogna en vacker dag och öppna upp sig för oss.

De senaste tre dagarna har gått fort och vi har gjort en mängd olika saker med barnen. Titta på våra fina bilder så ser ni!

Något annat kul att nämna är att de är sjukt kristna här nere och det märks väldigt tydligt t.ex då Lisa fick Guds välsignelse över ett utlånat nagellack. Det var nämligen så att en tjej i vår ålder frågade Lisa om hon fick låna ett nagellack, Lisa sa ja och tjejen lämnade sedan tillbaka nagellacket till Ellen med orden.

”Please give this to Lisa and may God bless her”

Men det är inte bara nagellack som är välsignade här nere utan även stenar. Vi leker ofta en lek med barnen då man ska ha sju stenar och sedan kasta och fånga de i olika moment och ett moment är att man ska välsigna stenarna, väldigt viktigt och utan det förlorar man.

Att det är en helt annan kultur här nere än vad vi är vanna vid är tydligt och för det mesta är det väldigt kul och intressant men vissa grejer är lite mysko. Ett genomgående tema här är att de yngre hela tiden gör ärenden för de äldre, kan va allt från en 12 åring som gör det en 14 åring säger till den, som en 30 åring som gör vad 40 åringen säger till den. Exempelvis så säger väldigt sällan Nannas fru till mig och Ellen att maten är färdig, trots att det är hon som lagat den och vi är typ 20 meter därifrån, istället ropar hon på någon yngre tjej som går och säger det till oss. För det mesta så är det baserat på ålder vem som gör ärenden åt vem men det är även makt/klass grej. En dag gick vi förbi palatset (typ en veranda) där Nanna och supervisorn satt. Supervisorna hojtade till oss att komma vilket vi gjorde och då visade det sig att det var Nanna som vill prata med oss och fråga om vi ville ha en banan… Det är en gåta varför han själv inte kunde ropa detta, men men det är så det är här nere.

Nu inleds våran kvällsritual vilket innebär film och mys, får se om ödlan Örjan också tittar fram.