Bussen vi hoppade på till Takoradi var liten, varm och guppig. Bussfärden var en nära- döden- upplevelse då det helt plötsligt började spöregna så att man knappt såg någonting. Trots spöregnet och dimman som smög sig fram gasade chauffören glatt på i 110 km/h. Många snäva svängar, vattenplaningar och väggupp som gjorde att vi flög 2 meter upp i luften senare kom vi slutligen fram till Takoradi. Vi var rätt så glada att komma av bussen och lämnade svettiga märken efter oss själva i sätena när vi klev av efter 7 h i bussen.

Efter det hoppade vi in i en taxi och klämde in våra 4 stora resväskor i bagaget som dock inte gick att stänga. Som vanligt i Ghana så löser de allt ändå och knöt fast Ellens väska med ett tygstycke i bilen eftersom den hängde lite utanför. Både vi och väskorna kom iaf fram tillslut vilket vi var glada för. Vårt mål var den lilla fiskebyn Butre där vi bodde i en liten Bungalow ca 20 meter från havet.

Våra dagar där är inte så svåra att beskriva då vi mest chillat och tagit det oförskämt lugnt. De svåraste besluten vi tagit är vad man ska äta till kvällsmat eller vilken bikini man ska ha på sig. Att vakna upp och somna till ljudet av vågorna som slår mot stranden måste vara det underbaraste ljudet i världen. Att tillbringa hela dagarna med att bara njuta, andas och fånga ögonblicket har vart fantastiskt.

Vi har även haft besök av tre väldigt söta kattungar. De var så magra att vi inte hade hjärta att låta dem svälta på baksida av vårt hus så vi gjorde dem en liten säng av en handduk och matade dem flera gånger om dagen.  Det var sorgligt att behöva lämna dem men vi fick personalen att lova att ta hand om lilla Henrik, Hubert och Charlotta.

Vi 4 har haft så himla roligt tillsammans. Vi har skrattat åt varandra när vi tumlat runt av de enorma vågorna, spelat vollyboll på stranden, haft ”Kasta gris” turningar och läst varandras böcker. Efter en vecka var dock vår tid i Butre slut och vi fick skjuts till busstationen i Takordai. Där hade vi hoppats att vi skulle hoppa på en skön VIP buss till Accra men nej istället blev det en liten American Ford med minimalt benutrymme. De första 40 minuterna innan AC:n kom igång var rätt så hemska men sen så överlevde vi de 4 h det tog rätt så bra.

Det kändes gött att komma till Accra oh civilisationen igen efter 2 veckor med ständiga strömavbrott, vatten som bara funkar ibland och absolut inget internet, AC eller varmvatten. Nu bor vi på vårt ”vanliga” hotell där vi har alla de här grejerna som i Ghana är en sällsynt lyx medan det i Sverige är självkarthet. Idag har vi gått på Art- marknaden och köpt julklappar och njutit av storstan.

Imorgon går flyget hem vid 22.40, rätt sent så Lisa och Corre kommer hem lagom till lunch på söndag medan Ellen och Carro stannar kvar i London några dagar. Vi har haft underbara veckor i Ghana men nu ska det bli skönt att komma till Europa igen.