Imorgon har vi exakt en månad kvar här på Ashan. Vi lämnar barnhemmet den 7 dec och åker då vidare till vårt paradis Butre där en bungalow för två redan är bokad och klar. Känslorna när vi kommer lämna vårt hem i Ghana kommer vara mycket blandade.  Hur ska vi klara oss utan alla våra underbara barn? Något som känns fantastiskt är att vi vet att vi kommer komma tillbaka inom en snar framtid. Det kommer ju däremot också att vara underbart att komma hem till Sverige igen, duscha i varm dusch, ha obegränsat internet, kunna laga sin egen mat, välja vad man ska äta, all familj och vänner. Men vad konstigt det kommer att vara. Nu är vi inställda på Ghana -mode. Att bry sig vad klockan är, varför ska man göra det? Joo, ända anledningen för att bry sig är för att veta när det är mat.  Att gå från +30^o C till -10 ^o C kommer att bli en chock. Tänk när vi står där på tågstationen i Malmö för att bli upphämtade, iklädda våra varmaste kläder som består av en hoddie i princip. Om det hade varit +30 grader i Sverige hade vi aldrig dragit på oss långa jeans, men här har man vant sig och om det dessutom är mulet och ”kallt”, kanske +28^oC, så är det bäst att dra på sig lång byxor. Nu efter 3 månader har man verkligen kommit in i vardagen här i Ghana. Ett motto som vi använder flitigt är ”allt löser sig” och det gör det också. Det är ingen idé att stressa, ta det lugnt det kommer att lösa sig.

Igår fick vi äran att måla barnens rum i sjukhuset, som vi skrev i förrgår så blev det rosa. Vissa var lite skeptiska till vårt val av färg i början men när de såg resultatet blev de glatt överraskade och tyckte det var jättefint. Som vanligt tror folk här att vi inte är kapabla till att göra arbete och vi fick frågan många gånger ”kan ni måla?”. Svar ja, vi kan måla. Alla var så imponerade av oss när vi var färdiga och tyckte vi hade gjort ett mycket bra jobb.  Rummet blev verkligen superfint! Och vi ser fram emot att förhoppningsvis kunna måla fler av rummen.