Nu har det vart ett tag sedan bloggade men vi har haft en del att göra plus att det har varit en hel del strömavbrott. En utav Nanas söner är en pastor och sångare och har precis lanserat ett nytt album vilket firades med en stor konsert/gudstjänst som vi blev inbjudna till. Så vi och hela Nanas familj begav oss alltså in till Kumasi och lyssnade på musik och sång i ungefär 3 timmar. Något som är så underbart härligt med ghanianer är att de inte är det minsta blyga vad det gäller att spontandansa vilket de gjorde under musiken. Vi två dansade inte vilket väl var tur för annars skulle alla ghanianer drömma mardrömmar i flera veckor, ingen av oss har begåvats med den naturliga takt känslan och rytmen alla ghanianer har.

I måndags så fick vi även besök av Supervisorns sömmare som tog våra mått för att sy upp oss varsin hellång afrikansk klädnad. Förra veckan så hade han nämligen på sig en sådan klädnad (tänk er lite som Dumbledores stil i Harry Potter) och när Ellen berömde honom för den frågade han lite förvånat om hon ville sy upp en vilket hon ville och Lisa med. Visserligen så är sådana klädnader för män och oftast muslimer men trots att vi inte är något utav det så kommer vi snart ha varsin. De ser sjukligt sköna och bekväma ut så vi kommer nog vilja bo i dem.

En liten rolig parantes som vi bara måste skriva om är att här i Ghana så reser man tydligen kollektivt med getter! I förra veckan när vi åkte bil in till Kumasi så var det en tro- tro (=minibuss) framför oss som hade 2 getter inklämda i det minimala bagaget. Vi blev rätt så chockade men ja varför inte?

Igår så blev vi även väldigt stolta över oss själva för vi åkte in till Kumasi och den enorma och fantastiska marknaden där och vi tappade inte ens bort oss lite. Tro- tro turen dit gick helt problemfritt och när vi kom fram så visste vi exakt vart vi skulle och vi hittade till och med tillbaka utan problem. Måste erkänna att vi blev förvånade över hur lätt det gick för ja vi är väldigt vana vid att tappa bort oss totalt inne på marknaden.

Just nu så befinner vi oss i Akomadan, Nanas hemstad i hans hus och för att komma hit så tog vi en tro- tro från barnhemmet själva och man kan utan att överdriva säga att vi blev den stora underhållningen under den dryga timmeslånga färden. Alla i tro- tron skrattade och pratade med oss på Twi fast vi förklarade att vi bara pratar och förstår väldigt lite. Jaja tillslut så svarade vi helt enkelt på svenska vilket de också tyckte var fantastiskt roligt. Vi börjar vänja oss vid att folk tycker vi är roliga vad vi än är och vad vi än gör men det är ju också lite roligt faktiskt.

Annars så har vi som vanligt hängt med barnen i veckan. Det har blivit väldigt mycket volleyboll spel och ja… ännu mera volleyboll som just nu är det roligaste som finns. Nu är det bara 1, 5 vecka kvar tills vi lämnar barnhemmet och det är väldigt mycket blandade känslor kring det. Vi ser båda två fram emot vår sista vecka i Butre och Accra och tycker det ska bli underbart att komma hem till Sverige men samtidigt så kommer det bli jobbigt att lämna barnhemmet. 

Bjönrnen ärger många snygga outfits, detta är en av dom. En betydligt mer komplicerad än de som vi syr upp. Men sjukt snygg! 

Här håller vi på att bygga upp ett volleyboll nät.