Imorgon har vi exakt en månad kvar här på Ashan. Vi lämnar barnhemmet den 7 dec och åker då vidare till vårt paradis Butre där en bungalow för två redan är bokad och klar. Känslorna när vi kommer lämna vårt hem i Ghana kommer vara mycket blandade.  Hur ska vi klara oss utan alla våra underbara barn? Något som känns fantastiskt är att vi vet att vi kommer komma tillbaka inom en snar framtid. Det kommer ju däremot också att vara underbart att komma hem till Sverige igen, duscha i varm dusch, ha obegränsat internet, kunna laga sin egen mat, välja vad man ska äta, all familj och vänner. Men vad konstigt det kommer att vara. Nu är vi inställda på Ghana -mode. Att bry sig vad klockan är, varför ska man göra det? Joo, ända anledningen för att bry sig är för att veta när det är mat.  Att gå från +30^o C till -10 ^o C kommer att bli en chock. Tänk när vi står där på tågstationen i Malmö för att bli upphämtade, iklädda våra varmaste kläder som består av en hoddie i princip. Om det hade varit +30 grader i Sverige hade vi aldrig dragit på oss långa jeans, men här har man vant sig och om det dessutom är mulet och ”kallt”, kanske +28^oC, så är det bäst att dra på sig lång byxor. Nu efter 3 månader har man verkligen kommit in i vardagen här i Ghana. Ett motto som vi använder flitigt är ”allt löser sig” och det gör det också. Det är ingen idé att stressa, ta det lugnt det kommer att lösa sig.

Igår fick vi äran att måla barnens rum i sjukhuset, som vi skrev i förrgår så blev det rosa. Vissa var lite skeptiska till vårt val av färg i början men när de såg resultatet blev de glatt överraskade och tyckte det var jättefint. Som vanligt tror folk här att vi inte är kapabla till att göra arbete och vi fick frågan många gånger ”kan ni måla?”. Svar ja, vi kan måla. Alla var så imponerade av oss när vi var färdiga och tyckte vi hade gjort ett mycket bra jobb.  Rummet blev verkligen superfint! Och vi ser fram emot att förhoppningsvis kunna måla fler av rummen.                    

Under de senaste dagarna så har det hänt grejer i sjukhuset. Pengarna som vi fått in genom insamlingen har gjort mycket så åter igen TACK till alla som bidragit. I sjukhuset så finns det 4 stora rum varav ett är till för kvinnorna, ett för männen, ett för barnen samt ett mottagningsrum. Vi valde att med det vi fått in koncentera oss på att få barnens rum helt färdigt och sedan fortsätta så långt pengarna räcker med resten. Vi kan med glädje meddela att barnens rum kommer bli helt färdigt och att vi även kommer kunna göra ännu mera på sjukhuset! Förutom barnens rum så är även alla fönster- och dörrkarmar i hela sjukhuset fixat, golvet i korridoren och på den allmänna toaletten är också färdigt. Vi kommer när insamlingen avslutad att presentera exakt hur mycket vi fått in och exakt vad vi köpt in för pengarna. Idag var vi i alla fall och köpte färg till barnens rum och eftersom vi fick helt fria händer av Nana med att välja färg så blev det självklart rosa. Kanske inte någon överraskning då det är båda våras favoritfärg men det kommer bli så fint och imorgon eller i övermorgon så ska vi måla väggarna. Vi är otroligt glada och stolta över att ni som skänkt pengar gjort detta möjligt, kan ni tänka er att hela barnens rum kommer bli färdigt! Tänk vad underbart om vi kunde fortsätta bygga ännu mer på sjukhuset.  Så insamlingen är fortfarande öppen för er som inte hunnit skänka pengar än.

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

De senaste dagarna så har vi som vanligt hängt med barnen som fortfarande inte går i skolan. Vi har gjort armband, målat och lekt en massa vilket var najs. Dock så går Ghana mot en varmare period just nu och det märks väldigt väl då solen lyser hela dagen. Man blir svettig utan att göra någonting just nu. Kommer bli en stor kontrast att komma hem till kalla Sverige sen i december. Lisa blev just dränk av regn när hon plockade in vår tvätt. Det var en rolig syn att se medan Lisa panikartat sprang fram och tillbaka för att hämta tvätt. Då Ellen stog på altanen och asgarvade åt henne. Då kanske ni undrar varför Ellen inte hjälpte till, joo, hon hade inga skor. Lisa tyckte det var en dålig ursäkt. Livet är hårt ibland. 

På bilderna kan det vara lite svårt att se att något faktsikt händer kanske, de två bilder ovan är före och efter bilder som det ser ut just i detta nu. 

Även dessa två ilder ovan är före och efter.