Om 6 dagar så lämnar vi Ashan Childrens home vilket betyder att vi om 2 veckor åker hem till Sverige. Det känns rätt så konstigt att det idag är 1:a december för i våra huvuden så har tiden stått stilla och det är fortfarande augusti i Sverige precis som när vi åkte. Vi blir ständigt lika förvånade när vi ser på FB att folk plockar fram adventsljusstakarna och julstjärnorna men börjar nu inse att det inte är så långt kvar till jul. Vi ser dock fram emot att få fira jul hemma i Sverige jättemycket och hoppas på att det är snö när vi kommer hem!

Det vi saknat mest från Sverige under den här resan har ju utan tvekan vart våra familjer, vänner och MAT men det är även en hel del saker som vi kommer sakna från Ghana när vi är i Sverige. Det vi kommer sakna mest är ju utan tvekan alla underbara människor vi lärt känna här men också en del andra grejer. Här i Ghana så finns ordet ”stress” inte utan allt tar den tid det tar och det finns ingen anledning till att bry sig om vad klockan är vilket är jätteskönt. Vi kommer faktiskt också sakna att tvätta för hand, det är förvånansvärt mysigt att sitta och tvätta sina kläder i en balja och nu när vi faktiskt vet vad vi gör så är det ännu roligare. Men vem vet? Kanske sätter vi oss i trädgården en varm sommardag i Sverige och tvättar våra kläder för hand.

Det bästa med att åka tro- tro i Ghana är att man kan köpa allt möjligt gott från huvudet på folk. Köttpajer, dounats, kvårrullar, plantainchips, glass och lite mer och det kommer vi sakna härifrån. Så tråkigt det kommer kännas i Sverige att man inte kan köpa något gott från huvudet på någon att äta när man sitter på bussen in till stan. Sedan så kommer även Ellen att sakna värmen härifrån vilket Lisa dock inte kommer göra, hon längtar till Sveriges nordiska kyla. Listan på vad vi kommer sakna kan göras lång men det känns gött att vi kommer komma tillbaka till Ghana fler gånger, det har vi i alla fall lovat varandra att vi ska.

I fredags var vi och hämtade våra sista uppsydda kläder hos sömmerskan och allt var jättefint och passade, ska bli så kul att använda allt i Sverige sen. Annars i helgen så har vi som vanligt lekt med barnen och för sista gången gjort armband med dem. Vi har även tvättat för näst sista gången vilket kändes lite sorgligt. Som sagt helt sjukt att vi snart kommer va hemma i Sverige igen, det kommer kännas konstigt men underbart skönt också.  

Nu har det vart ett tag sedan bloggade men vi har haft en del att göra plus att det har varit en hel del strömavbrott. En utav Nanas söner är en pastor och sångare och har precis lanserat ett nytt album vilket firades med en stor konsert/gudstjänst som vi blev inbjudna till. Så vi och hela Nanas familj begav oss alltså in till Kumasi och lyssnade på musik och sång i ungefär 3 timmar. Något som är så underbart härligt med ghanianer är att de inte är det minsta blyga vad det gäller att spontandansa vilket de gjorde under musiken. Vi två dansade inte vilket väl var tur för annars skulle alla ghanianer drömma mardrömmar i flera veckor, ingen av oss har begåvats med den naturliga takt känslan och rytmen alla ghanianer har.

I måndags så fick vi även besök av Supervisorns sömmare som tog våra mått för att sy upp oss varsin hellång afrikansk klädnad. Förra veckan så hade han nämligen på sig en sådan klädnad (tänk er lite som Dumbledores stil i Harry Potter) och när Ellen berömde honom för den frågade han lite förvånat om hon ville sy upp en vilket hon ville och Lisa med. Visserligen så är sådana klädnader för män och oftast muslimer men trots att vi inte är något utav det så kommer vi snart ha varsin. De ser sjukligt sköna och bekväma ut så vi kommer nog vilja bo i dem.

En liten rolig parantes som vi bara måste skriva om är att här i Ghana så reser man tydligen kollektivt med getter! I förra veckan när vi åkte bil in till Kumasi så var det en tro- tro (=minibuss) framför oss som hade 2 getter inklämda i det minimala bagaget. Vi blev rätt så chockade men ja varför inte?

Igår så blev vi även väldigt stolta över oss själva för vi åkte in till Kumasi och den enorma och fantastiska marknaden där och vi tappade inte ens bort oss lite. Tro- tro turen dit gick helt problemfritt och när vi kom fram så visste vi exakt vart vi skulle och vi hittade till och med tillbaka utan problem. Måste erkänna att vi blev förvånade över hur lätt det gick för ja vi är väldigt vana vid att tappa bort oss totalt inne på marknaden.

Just nu så befinner vi oss i Akomadan, Nanas hemstad i hans hus och för att komma hit så tog vi en tro- tro från barnhemmet själva och man kan utan att överdriva säga att vi blev den stora underhållningen under den dryga timmeslånga färden. Alla i tro- tron skrattade och pratade med oss på Twi fast vi förklarade att vi bara pratar och förstår väldigt lite. Jaja tillslut så svarade vi helt enkelt på svenska vilket de också tyckte var fantastiskt roligt. Vi börjar vänja oss vid att folk tycker vi är roliga vad vi än är och vad vi än gör men det är ju också lite roligt faktiskt.

Annars så har vi som vanligt hängt med barnen i veckan. Det har blivit väldigt mycket volleyboll spel och ja… ännu mera volleyboll som just nu är det roligaste som finns. Nu är det bara 1, 5 vecka kvar tills vi lämnar barnhemmet och det är väldigt mycket blandade känslor kring det. Vi ser båda två fram emot vår sista vecka i Butre och Accra och tycker det ska bli underbart att komma hem till Sverige men samtidigt så kommer det bli jobbigt att lämna barnhemmet. 

Bjönrnen ärger många snygga outfits, detta är en av dom. En betydligt mer komplicerad än de som vi syr upp. Men sjukt snygg! 

Här håller vi på att bygga upp ett volleyboll nät. 

Något som är väldigt intressant är skillnaden mellan barn här i Ghana och barn i Sverige och vad de gör och inte gör. I Sverige är man barn tills man är 18 år men ju äldre man blir desto mer ansvar får man ta. När man är liten får man dock leka omkring för barn är ju ändå barn och måste få vara barn. Här är det inte riktigt så utan när barnen är 6 år gamla så får de börja med att tvätta kläder och hjälpa till med alla olika möjliga sysslor. Eller detta gäller föresten inte alla barnen utan bara tjejerna som gör betydligt mycket mer här än killarna som inte behöver göra speciellt mycket förrän de är i övre tonåren. De tjejer som är lite äldre (läs 12 år!) tvättar sina kläder helt själva och om de inte gör det så har de inga rena kläder så enkelt är det medans de lite yngre tvättar tillsammans med mammorna som jobbar på barnhemmet. När vi först kom till hit så blev vi rätt så chockade av att se två utav våra barn på 6 och 8 år stå och tvätta och även om vi vant oss nu så när vi tänker efter så är det rätt så sjukt att så små barn står och tvättar.

De 12- åriga tjejerna här på barnhemmet är alltså typ vuxna och har fullt med sysslor när de kommer hem från skolan och på helgerna. De har tid att leka ibland men inte speciellt ofta men när de väl leker så märks det så väl att de fortfarande bara är barn inombords och njuter av att stoja och skratta lika mycket som vi. I Sverige kan barn få vara barn och det är en förmån som man ofta inte tänker på, här är det inte så men barn är ändå alltid bara barn.           

Av  någon anledning så är det här barnens favorit pose att göra innför kameran...

Så nu är vår insamling avslutad och vi är mer än nöjda med resultatet som blev 24 500kr! Måste erkänna att ingen av oss trott att vi skulle få in så här mycket så vi är väldigt stolta över er hemma i Sverige som har skänkt pengar. Utan er hjälp skulle inte sjukhusbygget kunnat börja igen vilket det nu gjort och det är på god väg mot att bli färdigt. Vårt mål var att göra färdigt ett utav rummen i sjukhuset (barnens) men ni gjorde det möjligt att nästan göra färdigt 4 rum och dessutom lägga grunden i de andra! Så TACK till er alla som gjort det här möjligt, det är helt fantastiskt att se vad era pengar faktiskt kan göra. Det här sjukhuset är så viktigt för både alla barn på barnhemmet samt för de byar häromkring som inte har tillgång till ett sjukhus och sjukvård närmare än minst 1 timme bort och det förutsatt att man har bil.

Här nedan kommer en lista på vad vi exakt har köpt in. För att sammanfatta det lite så har alltså jämnat ut alla golven i hela sjukhuset med sand. Vi har även lagt cement på alla golv samt satt in fönsterkamrar och dörrkamrar överallt. Sedan så har vi även gjort helt klart barnens rum samt de två hallarna där vi även kunnat cementa väggarna och göra klart taket med plywood samt måla både väggar och tak. Vi kommer även nu med de sista pengarna vi fått in att kunna cementa rummet för kvinnorna och fixa taket där. Om några dagar kommer ett stort bild collage  på alla rum, detta på grund av att arbetet fortfarande pågår, så var tålmodiga.

Lista över vad pengarna gått till

Inköpt

• Red soil for filling x 2 trips
• Stones for floor casting x 2 trips
• Sand for plastering x 3 trips
• Cement x 35 bags
• Ceiling joist x 150 st
• Plywood for ceiling x 49 st
• Bundles ceiling buttons x 13 st
• Boxes of nails x 5 st
• Window frames x 7 st
• Door frames x 3st
• Colour for walls and roof x 8 buckets

Labour/ arbetskraft

• Carpenter
• Maisons
• Painter

Vi kommer även i barnens rum sätta upp ett plakat med alla ni som valt att skriva era namn när ni skänkt pengar så att era gåvor aldrig glöms bort. Återigen stort TACK det går inte att beskriva hur värdefulla era gåvor är och hur tacksamma alla här nere är över att ni valt att hjälpa till med sjukhuset. Ni är alla guld värda. <3

I söndags kväll låg vi två som vanligt i Lisas säng och tittade på film och åt kex när Helina, en utav barnhemstjejerna knackade på vår dörr och ville låna vår ficklampa. Hon berättade till vår stora förvåning att det var fler obrunis (=vitingar) utanför. Vi gick ut och hälsade glatt men fortfarande sjukt förvånade på två tjejer från England innan vi gick och la oss igen. Nästa morgon så upptäckte vi att det även var 3 killar som kommit föregående kväll i en minibuss.

De här fem ungdomarna (mellan 25 och 35 år typ) håller på med ett projekt som heter ”the flying seagull project” där de åker omkring till olika barnhem och skolor i Ghana och har föreställningar med dans och trolleritrick. Igår på morgonen så drog showen igång och de började med lite olika lekar med barnen för att sedan gå över till ansiktsmålning. Vi blev båda två målade av barnen och påklädda clown- peruker och färgglada flugor. När vi och alla barn var fint sminkade och utklädda till clowner så tågade vi under trumspel och trumpetljud till barnens skola där vi bjöd in alla barn till en föreställning senare på eftermiddagen.

På showen på eftermiddagen så bjöds det på en hel del trolleritrick och alla barnen var sjukt fascinerade av allt och tyckte det var jättekul. Idag så har de än så länge dansat en del med barnen och sen i eftermiddag så ska de ha ytterligare en show för barnen på en annan skola här i Denase. Sen på onsdag förmiddag så åker de vidare och fortsätter med sitt projekt på fler barnhem och skolor.

OBS! TVÅ DAGAR KVAR PÅ VÅR INSAMLING TILL SJUKHUSET HÄR PÅ BARNHEMMET! PASSA PÅ OCH BIDRA!

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

I fredags så såg Ellen John leda omkring ett fullvuxet får i ett koppel. Hon berättade om det för Lisa och vi var båda två rätt så konfunderade över varför det helt plötsligt var ett får på barnhemmet? Ännu konstigare blev det när hon såg honom leda in fåret i ett utav husen här. Sedan tänkte vi dock inte mer på fåret förräns på lördagen när Nana berättade att han skulle ha ett stort möte med en massa folk och att de skulle äta lamm… Smarta som vi är la vi snabbt ihop två och två. Fåret vi sett föregående dag blev alltså slaktat och sedan uppätet av folket på Nanas möte. Inget konstigt här nere men stor skillnad från Sverige där vi helt enkelt skulle gått och köpt färdig styckat lamm från en kyldisk på Ica.

Det här med att få i sig alla ämnen och äta varierat är något som vi inte gör här nere. Igår bestod vår kost nästan uteslutande av kolhydrater. Till frukost åt vi vitt bröd, sedan fick vi lite sötpotatis till förmiddags snacks. Sen till lunch åt vi ris (vi fick även lite lamm och soppa till riset men det gick faktiskt inte att äta och det är faktiskt första gången vi säger så) och till kvällsmat snabbnudlar. Som tur var så var nudlarna blandade med lite ägg så lite protein fick vi i oss också.

De senaste dagarna har flutit på som vanligt och vi kan inte riktigt fatta att det nu bara är 3 veckor kvar tills vi åker härifrån. Även om det gått fort så börjar det verkligen kännas att vi vart borta hemifrån i 3 månader nu.  

Det är nu 4 dagar kvar på vår insamling till sjukhuset här! Den 20 november på torsdag stänger den så passa på.

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

I förrgår fick vi veta att vi skulle hänga med Nana till en festival idag på fredagen. Genast ploppade det upp bilder av en folkfest, parader, musik och dans upp i huvudena på oss. Idag var vi på denna så kallade festival. Vi gick in på en bakgård där det stod det ett tält och lite plaststolar. Vi fick sätta oss ner. Sedan kom det massa folk som vi hälsade på. När de hälsat färdigt gick de och satte sig och då reste vi oss för att hälsa på dem igen. Men denna gången när de satt ner.  Detta är en tradition i Ghana att man ska ”return the favor”. Sedan åkte vi därifrån.  Vi åkte då till Nanas hemstad Akomaden och åt en mycket god lunch i hans hus där. Sedan åkte vi hem igen. Inte sådan festival vi hade väntat oss men vi fick i alla fall god mat och ha på oss våra fina uppsydda klänningar.

Orden ”jag gillar inte” i mat- sammanhang finns inte här. Om man säger att jag inte gillar fisk så kollar de på en med en frågande min och frågar alltid varför. Är det något vi har insett så är det en lyx att säga att man inte tycker om något. Här äter man för att det är mat och du måste äta för att överleva. Tycker du inte om maten så får du gå hungrig, så enkelt är det. Eftersom att vi är uppväxta med denna lyx är det svårt att bortse från den. Men vi kan lägga till att vi blivit betydligt bättre och äter saker vi aldrig skulle ätit i Sverige.

En påminnelse, det är 6 dagar kvar på insamlingen och återigen tack <3

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

Vi har insett att vi pratar extremt mycket om samma samtalsämne om och om igen här nere, nämligen mat. Mat är något som vi båda två tycker är extremt gott och viktigt i livet och här där vi inte riktigt äter det vi vill eller tycker är godast så drömmer vi fruktansvärt mycket om mat och pratar om det typ hela tiden. Det är rätt så ofta som folk frågar oss vad vi pratar om när vi pratar svenska med varandra och svaret är nästan alltid… mat. Vårt drömmande om mat har nu efter 3 månader gått väldigt långt och vi måste erkänna att vi (som ni ser på första bilden) redan skrivit en lista över alla mål mat som vi ska äta de två sista dagarna i Accra. Ja det är lite sorgligt att erkänna men vi har alltså planerat exakt vad vi ska äta om en månad.

Det är inte bara vår avresa hemåt som närmar sig utan även julen är på intågande och igår firade vi det med att lyssna på julmusik samtidigt som vi spelade stenspelet. Lite svårt att få julkänsla i ett 30 gradigt varmt och soligt Ghana men lite lyckades vi i alla fall.

Insamlingen går sakta men säkert framåt och så gör även bygget med sjukhuset. Den 20 november så stängs insamlingen så passa på ni som inte hunnit ännu! Idag var vi och köpte lite mera färg till hallen i sjukhuset som de håller på att bygga färdigt och målningen är redan påbörjad. När insamlingen är avslutad så kommer vi som sagt att skriva ut exakt hur mycket vi fick in och vad det räckte till. Återigen STORT TACK till alla ni underbara människor som skänkt pengar och sett till att bygget kommit igång igen.

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256