Igår satt vi åter i vår lilla backe med barnen och eftersom de snart börjar skolan började vi diskutera det här med att lärarna slår barnen i skolan om de uppför sig illa (det är lagligt att slå barn här). Barnen är inte särskilt glada i att lärarna slår de och tycker inte att de lär sig bättre för att de gör det. Det som gjorde oss lite upprörda var att alla barnen samtidigt tycker det är en självklarhet att slå sina framtida barn hemma om de inte uppför sig. Hur ska de annars lära sig?

Vi försökte förklara att i Sverige och stora delar av världen så är det förbjudet att slå barn och att vi aldrig i livet skulle kunna göra det, barn lär sig ingenting på att man slår de. Det är bättre att försöka vara en förebild och behandla barn med kärlek och respekt och hoppas att de tar lärdom av det. Barnen på barnhemmet hade svårt att förstå hur vi kan uppfostra barn utan att slå de men vi försökte övertyga de om att det kommer bli olagligt att slå barn i Ghana men de trodde inte på oss.

Något annat hemskt med den här diskussionen är att barnen påstår att det är okej att slå barn för det har Gud sagt och det står i Bibeln… Vi hävdade att så inte är fallet utan att det i Bibeln står att man ska behandla sina medmänniskor med respekt och värdighet, inte att man ska slå små barn. Även om barnen fortfarande hade svårt att förstå hur man kan uppfostra barn utan att slå de så hoppas vi att de blir lite påverkade av det vi säger och kanske tänker efter innan de höjer handen mot sina framtida barn.

Förutom att diskutera huruvida man bör slå barn eller inte så gjorde vi armband med barnen igår utav pärlor vi haft med oss från Sverige. De tyckte det var jättekul och tjatar redan om att de vill göra det fler gånger vilket vi definitivt kommer göra!

På torsdag så bär det av mot Accra för oss, hoppas hoppas hoppas vi hittar pizza och en riktig mataffär!   

Detta var orden som Lisa fick höra om sig när hon pratade med en av Nannas vuxna döttrar, Naomi. I Sverige hade det varit en stor förolämpning men här sades det som en komplimang. Trots det så var Lisa inte så glad över att få höra att hon blivit fet men Ellen intygar dyrt och heligt att hon INTE blivit det minsta fet vilken är en lättnad. Nämnas i detta sammanhang bör även att vi varje kväll ser på film och äter lite snacks fast denna kväll hoppade Lisa sammanbitet över snacksen och drack endast vatten.

På tal om att vi tydligen börjar bli feta här nere så har vi tagit tag i oss själva och börjat träna ordentligt. Vi har även fått med oss två killar härifrån i vår ålder, John och Jim. De var lite skeptiska först men blev sedan imponerade när vi käckt slängde upp varandra på axlarna i brandmannagreppet och bar varandra fram och tillbaka. John pratade även med Ellen dagen efter och sa: ”Ellen you have killed me”

Han berättade sedan att han hade träningsverk överallt men jättegärna ville fortsätta träna med oss! Nästa träning blir ikväll och det ser vi fram emot även om vi saknar vår mjuka brottningsmatta i Huskvarna sporthall. Nämnas bör även att vi till vår stora förtjusning var starkare än killarna, 10 år på brottarmattan har alltså lönat sig!

I lördags imponerade vi även med våra sy kunskaper (Yes vi hade båda två MVG i syslöjd) då vi sydde ihop och lagade tjejernas trasiga skoluniformer. Det började med en klänning som var lite sönder och slutade med att vi hade lagat ungefär 10 stycken som gått sönder på olika ställen. Det var förvånansvärt mysigt att sitta i några timmar och sy ihop deras sjukt söta skoluniformer.

Nu vet vi även hur våra föräldrar kände sig när vi stack hit till Ghana… Örjan har nämligen flyttat ut och övergett oss! För några dagar sedan så var Ellen tvungen att skrika lite på honom för att han överskred sina gränser och sedan dess har han skämts och vi har inte sett till honom. Vi fruktar att han tog illa vid sig och drog… känns lite sorgligt men vi har redan två nya hyresgäster. Dock så är det två spindlar så funderar på att vräka de snart.

Något vi inte riktigt kan förstå är att vi nu varit Ghana en månad. Det känns som typ 2 veckor men något som är väldigt skönt är att vi verkligen vant oss vid livet här nu. Det känns förvånansvärt självklart att vakna upp i Ghana och vi ser fram emot de kommande 3 månaderna som vi har kvar här!

Vad är Big Bang?

Ja det är frågan som ingen utav barnen vet svaret på, inte ens de i vår ålder. Det började med att Ellen pratade med en kille från grannområdet och han frågade den väldigt vanliga frågan om vilken kyrka hon går i och Ellen svarade att hon inte gå

 r i kyrkan. Detta gjorde honom mycket förvånad och han berättade att hon borde gå i kyrkan för Gud har ju skapat hela världen. Han blev väldigt konfunderad när Ellen förklarade att hon tror på vetenskapen och Big Bang vilket han inte hade en aning om vad det är…?

Ellen försökte förklara att det var en explosion som skapade världen men han förstod ingenting ändå. Vi har sedan frågat flera av barnen men ingen tycks veta eller har ens hört talas om det. Det tog oss tio minuter att förklara att det heter Big Bang och inte Big Bank… Det slutade med att Ellen hämtade en sten och skrev upp det på marken… Vi lyckades i alla fall förklara att vi inte menade en Bank men att det var en explosion som skapade världen lyckades vi inte med.

I onsdags var det en stor dag, det pågick en operation: baka äppelsmulpaj.

Hade vi gjort detta i Sverige hade det tagit ungefär 1, 5 timme och då har man hunnit köpa alla ingredienser, baka kakan och äta den. Här i Ghana är det lite mer komplicerat än så.

Steg 1: Vinka in en tro-tro och åka in till Kumasi

Steg 2: Gå en lång sträcka och armbåga sig fram emellan en massa folk för att komma till mataffären

Steg 3: Bara hitta 2 utav de 5 ingredienser man behöver i mataffären

Steg 4: Hitta ytterligare en matingrediens i en annan mataffär

Steg 5: Gå och trängas bland en massa folk på marknaden för att hitta äpplen och smör i en plastpåse

Steg 6: Åka hem i en tro- tro och svettas typ 5 liter

Steg 7: Övertala ghanerna att vi faktiskt vet hur man bakar och har gjort det innan (de var väldigt skeptiska först)

Steg 8: Baka kakan

Steg 9: Äta kakan direkt ur formen och le stolt när ghanerna också tycker den är god!

Allt som allt tog detta cirka 6 timmar men det var värt det! Nästa projekt är att försöka baka en kladdkaka.

Nästan varje kväll så sitter vi och barnen på vägen som går upp till barnhemmet och tittar på solnedgången. Under tiden så pratar vi och jämför skillnader mellan Ghana och Sverige vilket är väldigt intressant. Det senaste mest spektakulära är att barnen blev väldigt chockade när vi berättade att det är våra föräldrar som tvättar våra kläder hemma. De förklarade att mammorna bara tvättar när barnen är väldigt små sedan så är det barnen (tjejerna) som tvättar.

Sverige är verkligen ironins land har vi insett här nere där ironi knappt existerar. Vana som vi är vid att använda av oss ironi så gör vi det ändå men vi börjar inse nu att ingen annan förutom vi fattar och tycker det är extremt kul. Ett exempel är att ni vi presenterar oss för folk här så säger vi våra namn och berättar att vi är från Sverige och då de svarar med sitt namn och säger att de är från Ghana så brukar vi spela väldigt förvånade över det. Nej ghanerna förstår inte att vi är ironiska utan tror seriöst att vi inte förstod att de är ifrån Ghana… hm.

Festen i söndags visade sig vara en födelsedags fest för en pastor som bjudit in flera olika barnhem och vårt barnhem, Ashan Childrens Home var ett utav de. Efter lunch trängde vi in oss i en buss allihop och begav oss mot festen som hölls utomhus i Kumasi. Det serverades tre rätters till allas förtjusning, vårrullar, blandad afrikansk mat och glass (vilket var sjukt underbart!)

Ett tiotal barn från vårt barnhem hade övat in en dans som de dansade inför alla och vi två fick nästan en liten tår i ögat av stolthet. ”Våra” barn var så sjukt duktiga och vi kände oss väldigt stolta över dem. Vissa utav barnen blev även uppropade och fick tävla i att dansa mot varandra vilket de helt underbart ogenerat gjorde inför alla till jubel och applåder. Publiken fick sedan skrika ”Stay!” eller ”Away!” och på så sätt bestämma vem som fick stanna kvar och vinna. Vinnaren var inte från vårt barnhem men våra barn skötte sig riktigt bra och kom till semifinal så då blev vi ännu stoltare!

Vi känner redan nu att det kommer vara lite jobbigt att lämna alla barnen här om 3 månader, helst skulle vi vilja ta med oss några av dem hem…!

Något annat som har hänt de två senaste dagarna är att vi brutit lite mot normerna genom att visa att tjejer också kan göra volter. Många utav killarna här kan göra volter och hjula men inte tjejerna så alla tyckte det var väldigt kul och blev lite fascinerade när Ellen glatt gjorde tre handvolter på raken…!

Trots att maten vi får här är väldigt god så saknar vi redan svensk mat sjukt mycket. Vi har mot vår vilja nästan blivit ofrivilliga vegetarianer då vi inte ätit kött sedan vi kom hit utan endast kyckling två gånger. Däremot så är det ägg i nästan allt vi äter så lite protein får vi i oss ändå! Som vi var förberedda på innan så äter vi mycket ris men även jam (som är typ som potatis) och nudlar, detta får vi med olika sorters ägg/chili/peperoni/tomat röror. Vi har även ätit friterade bananer som inte är bananer men typ som bananer…

Behöver vi nämna att vi redan börjat skriva listor på allt vi vill äta när vi kommer hem…?

Idag har vi varit och hämtat våra afrikanska klänningar som vi låtit sy upp. Klänningarna är skräddarsydda (Ellens är dock liiite stor) trots det så tog det bara 6 dagar och de kostade inte ens 100 kr. Vi känner oss som riktigt fina ghanska svenskor och fick lovord över hur vi såg ut. Alla tycker att vi är supervackra och att vi måste sy upp mer kläder vilket vi absolut kommer göra!

Trots att vi börjar känna oss lite ghanska efter 3 veckor här i Ghana (tiden går sjukligt fort) så kan vi inte lura bebisar som börjar gråta så fort vi vinkar till de eller håller i dem. Tydligen är vi sjukt läskiga, fast vem vet efter ytterligare några veckor så kanske de slutar vara rädda för oss…!

Imorgon så ska vi på fest med alla barn på barnhemmet i Kumasi. Vad det är för slags fest har vi ingen aning om, det enda vi vet är att den pågår mellan 14.30- 17.30 och att det kommer vara dans och mat. Vi hoppas innerligt att vi inte kommer behöva dansa för i så fall lär ghanianerna 

drömma mardrömmar…

På måndag är det också en stor dag för då ska vi till Kumasi själva och virra på marknaden och den enda mataffären som finns. Annars så har vi även börjat planera för en 3 dagars resa till Accra om 2 veckor själva vilket känns jättekul. Just nu så letar vi hotell och håller på att kolla upp vad vi vill göra där och än så länge så är det lite olika affärer och matställen (PIZZA OCH RIKTIGA MACKOR!) som lockar. Vi hoppas kunna hitta en ordentlig mataffär så vi kan köpa på oss massa gott men mystiskt nog är mataffärer väldigt sällsynta i Ghana.

Njut av bilderna på fina oss i våra afrikanska klänningar!

Ha det bra och glöm aldrig att välsigna stenarna…

Japp det är precis som det låter vi har en liten ödla som går under namnet ödlan Örjan aka. ÖÖ som bor bakom taklistan i vårt rum. Han är en väldigt skötsam sambo och kryper över väggarna då och då för att titta till oss. Dock så är han ganska tystlåten och för att vara ärliga så tycker vi att förhållandet är rätt så ensidigt då han aldrig svarar när vi pratar med honom. Men förhoppningsvis kommer han att mogna en vacker dag och öppna upp sig för oss.

De senaste tre dagarna har gått fort och vi har gjort en mängd olika saker med barnen. Titta på våra fina bilder så ser ni!

Något annat kul att nämna är att de är sjukt kristna här nere och det märks väldigt tydligt t.ex då Lisa fick Guds välsignelse över ett utlånat nagellack. Det var nämligen så att en tjej i vår ålder frågade Lisa om hon fick låna ett nagellack, Lisa sa ja och tjejen lämnade sedan tillbaka nagellacket till Ellen med orden.

”Please give this to Lisa and may God bless her”

Men det är inte bara nagellack som är välsignade här nere utan även stenar. Vi leker ofta en lek med barnen då man ska ha sju stenar och sedan kasta och fånga de i olika moment och ett moment är att man ska välsigna stenarna, väldigt viktigt och utan det förlorar man.

Att det är en helt annan kultur här nere än vad vi är vanna vid är tydligt och för det mesta är det väldigt kul och intressant men vissa grejer är lite mysko. Ett genomgående tema här är att de yngre hela tiden gör ärenden för de äldre, kan va allt från en 12 åring som gör det en 14 åring säger till den, som en 30 åring som gör vad 40 åringen säger till den. Exempelvis så säger väldigt sällan Nannas fru till mig och Ellen att maten är färdig, trots att det är hon som lagat den och vi är typ 20 meter därifrån, istället ropar hon på någon yngre tjej som går och säger det till oss. För det mesta så är det baserat på ålder vem som gör ärenden åt vem men det är även makt/klass grej. En dag gick vi förbi palatset (typ en veranda) där Nanna och supervisorn satt. Supervisorna hojtade till oss att komma vilket vi gjorde och då visade det sig att det var Nanna som vill prata med oss och fråga om vi ville ha en banan… Det är en gåta varför han själv inte kunde ropa detta, men men det är så det är här nere.

Nu inleds våran kvällsritual vilket innebär film och mys, får se om ödlan Örjan också tittar fram.                   

Om vi har varit här 14 dagar eller 13 dagar, det är frågan?

Idag är det söndag och vi har tvättat själva för första gången. Ända sedan vi råkade säga till ghanianerna att vi aldrig tvättat för hand utan att alla använder tvättmaskin i Sverige så har de trott att vi är helt inkapabla till att tvätta själva. På grund av detta såg vi till att tvätta nu på förmiddagen när alla var iväg i kyrkan så att vi kunde tvätta ”the swedish- style” och undvika att bli utskrattade.

Att tvätta här tar tid och görs i stora plåtbunkar på marken och nej man tvättar absolut inte i varmt vatten utan det är kallt regnvatten som gäller. Som ni kan se på bilderna så gick det i alla fall bra och vi hoppas det blir rent och om inte så är inte vi så kinkiga (här nere i alla fall)

Nu har vart här i Ghana i nästan två veckor, 14 dagar enligt Lisa och 13 dagar enligt Ellen. Diskussionen om hur många dagar vi varit här pågår varje kväll och båda är fortfarande övertygade om att de har rätt! Jaja hursomhelst så går tiden sjukt fort och det känns verkligen inte som om vi vart ifrån Sverige 14 dagar (enligt Lisa) eller 13 dagar (enligt Ellen)

Igår hände två revolutionerande grejer…!

För det första så funkade duschen så vi kunde alltså njuta av att stå på våra fötter och dusch asom normala människor istället för att stå på knä och försöka blöta håret i en hink vilket inte är helt lätt.

För det andra så tog vi tag i oss själva och utnyttjade den sistan halvtimmen innan det blir mörkt (och alla läskiga kryp anfaller) till att TRÄNA. Vi gjorde lite magövningar, armhävningar och bar varandra lite hit dit, kort sagt alltså olika brottningsgrejer.

Allt är väldigt annorlunda här nere, så här kommer lite konstrateranden från oss:

1. Ghanianer låter arga 90 % av tiden när de pratar (skriker) trots att så inte är fallet.
2. Lampskärmar är tydligen överskattat och används inte i Ghana.
3. Ghanianer måste vara lite blinda för väldigt många har hittills varit helt övertygade om att jag och Ellen är tvillingar.
4. Även soppborstar är överskattat, istället används hopbundna halmstrån.
5. Ghanianer äter allt med händerna, även gröt och såser (som tur är får vi alltid varsin gaffel att äta med fast ingen kniv)
6. ALLT förvaras i små svarta plastpåsar till och med färdiglagad mat.
7. Väggarna är tomma, alla tycker vårt rum är superfint då vi har både hyllor, hjärtan och bilder på väggarna.
8. Lås till toaletter är överdrivet och att stänga dörren när man sitter på toa är totalt överskattat.
9. Det finns i princip ETT slags bröd här nere, vilket är superljust och ja vi har redan tröttnat på det.
10. De flesta vuxna har sjukt konstiga och långa namn som är omöjliga att uttala och komma ihåg så vi har små fina smeknamn på alla såsom Björnen, Favoritsystern, Icke-favoritsystern, Modem-mannen, Fina- överkroppen- snubben, den- lilla- glada- tjejen, Barbarmamma, Mamma- bear, Hon- med- urringningen, Hej-och- hejdå-mannen… 
11. Allt är annorlunda men… vi gillar det!
12.             Den bjuder vi på ;D 

Idag har vi varit i Kumasi för tredje gången men till skillnad från de två första gångerna då vi fixade ett modem med en ghansk man som gick alldeles för fort och inte var det minsta intresserad av att shoppa så gick vi på marknaden idag med Nannas dotter, Cecilia.

Att ta sig till Kumasi (som är Ghanas näst största stad) tar ungefär 20 minuter från barnhemmet och man åker dit i en liten minibuss, kallad tro-tro. Minibussarna är Ghanas kollektivtrafik men skiljer sig mycket från svenska bussar som följer tidtabeller och stannar vid hållplatser. Det finns varken tidtabeller eller hållplatser i Ghana utan man får helt enkelt vinka in en minibuss och säga till när man vill kliva av så stannar det. De minibussar vi är vana vid hemifrån rymmer 9 personer och trots att de ghanska är lika stora så är de till för 20 personer…! Japp det blir varmt och svettigt efter ett tag.

I Kumasi finns Ghana största marknad som även är en utav de största i hela Västafrika. Man kan köpa i princip vad som helst, allt från rullatorer, strykjärn, Bh:ar, vårrullar, mobiler, väskor, ett avhugget Ko huvud och så sjukt mycket mer. Ingen av oss har någonsin befunnit oss på ett ställe med så himla mycket folk som det är på marknaden. Man får kämpa för att komma framåt.

Dagens mål var i alla fall att köpa tyg till afrikanska klänningar som jag och Ellen ska sy upp här och vi hittade riktigt fina och färgglada tyger så förhoppningsvis blir klänningarna jättefina! Trots att klänningarna är figursydda efter våra egna mått så blir det sjukt billigt, inte ens 100 kr var…!

Vi shoppade även lite i en mataffär (som är väldigt sällsynta i Ghana) lyckan blev total när vi hittade digestivekex kex och Pringles! Annars så köpte Ellen en fin afrikansk målning och Lisa lite annat. Vi kommer definitivt vilja åka in till marknaden fler gånger och vårt mål är att vi nästa gång ska kunna åka själva! Marknaden är ungefär lika stor som halva Huskvarna men ber om hjälp här i Ghana så får man det alltid!