Ett återkommande skämt mellan oss, Nana och Björnen är att vi ska hitta den rätte att gifta oss med. Låter kanske inte jätteroligt men den första frågan som kommer upp efter man sagt hur gammal man är är nämligen ”Jaha och när tänker du gifta dig då?” Vårt svar på den frågan är alltid att vi ska göra det om sisådär 10 år men att vi måste ju hitta den rätte först. Alla här tycker det är fruktansvärt roligt att vi säger så och tycker att vi bara borde gifta oss med en lämplig ghanian istället. Varje gång vi går utanför barnhemmet får vi giftermåls anbud (som vi avböjer) och när vi kommer tillbaka frågar alltid Nana om vi hittat ”The one” vilket vi ännu inte gjort men vi har fortfarande en hel månad på oss så vem vet.

Något Ghana har gott om är stora och läskiga spindlar. Tänk er typ spindlarna i Harry Potter i den förbjudna skogen (fast lite mindre...) Vi tycker självklart inte att de här spindlarna är så trevliga utan hoppar till och får lite lätt panik när vi ser de vilket alla här verkligen tycker är askul. Men nej man vill inte stå och borsta tänderna med en sådan i taket så vi tycker att vår rädsla är helt befogad. Dock så har blivit lite mer vana vid läskiga kryp här nere, hemma hade vi inte ens gått in i samma rum som en sån här spindel.

Ett återkommande scenario under natt timmarna är att Ellen fruktar för sitt liv när Lisa i hennes sömn gör rörelser och konstiga ljud. I natt eller jaa klockan var kanske 22 ungefär. Lisa hade somnat men Ellen låg fortfarande och funderade på livet. Helt plötsligt flyger Lisa upp ur sängen. Helt plötsligt står det en mörkvålnad vid Ellens säng. I sin förfäran och tro om att nu kommer hon bli dödad av sin bästa vän, skriker hon ”AAAA LISA VAD GÖR DU!!!” Lisa mumlar något i stil med ” MM AA Nee Hjälp vad ska jag göra” och i samma stund rusar hon till dörren för att springa ut från rummet. Ellen försöker lugna henne och lugna sig själv när hon inser att, nej du kommer inte dö i natt heller. När hon inser hur sjuk hela situationen var så utbrast hon i asgarv, tårarna sprutade. Lisa lyckades vakna till ur sin förvirring och beordrade Ellen att sluta skratta, men nej, det gick inte. När allt lugnat sig, gick de båda till sömns igen. Nu kan man ju tro att Ellen skulle få en lugn natt, men icke. Denna gång mitt i natten ropar Lisa högt ”jag vill ha bacon, mm Fjällstugan kan nog fixa det.” Låt oss hoppas att Fjällstugan kan fixa bacon till Lisa så hon kan sluta skrämma Ellen i sömnen!

För er som inte vet är Fjällstugan en restaurang som Lisa jobbade på innan vi åkte hit.

Vi har det fortfarande superbra här. I förrgår var vi i Kumasi själva, köpte lite typ (som vanligt), bh:ar och fina skrivböcker. Resan dit gick jättebra och vi lyckades åka dit och ta oss hem själva, vi virrade runt lite men vad gör det! Någon dag framöver ska vi åka in till sömmerskan igen för att sy upp nya kläder för sista gången innan vi åker hem. Man kan inte få nog av figursydda kläder i underbara ghanska tyger. Så vi ser mycket fram emot detta.

Insamlingen går framåt och vi vill verkligen tacka alla så mycket som har bidragit. På onsdag ska vi måla hallen, som kommer bli mint grön förmodligen, japp vi gillar pastellfärger. Insamlingen är fortfarande igång och det finns fortfarande fler rum som inte är färdiga. Insamlingen kommer vara öppen till torsdagen den 20 november, så om ni fortfarande vill bidra till sjukhusbygget så går det jättebra. Återigen tack till alla som redan har bidragit!

Imorgon har vi exakt en månad kvar här på Ashan. Vi lämnar barnhemmet den 7 dec och åker då vidare till vårt paradis Butre där en bungalow för två redan är bokad och klar. Känslorna när vi kommer lämna vårt hem i Ghana kommer vara mycket blandade.  Hur ska vi klara oss utan alla våra underbara barn? Något som känns fantastiskt är att vi vet att vi kommer komma tillbaka inom en snar framtid. Det kommer ju däremot också att vara underbart att komma hem till Sverige igen, duscha i varm dusch, ha obegränsat internet, kunna laga sin egen mat, välja vad man ska äta, all familj och vänner. Men vad konstigt det kommer att vara. Nu är vi inställda på Ghana -mode. Att bry sig vad klockan är, varför ska man göra det? Joo, ända anledningen för att bry sig är för att veta när det är mat.  Att gå från +30^o C till -10 ^o C kommer att bli en chock. Tänk när vi står där på tågstationen i Malmö för att bli upphämtade, iklädda våra varmaste kläder som består av en hoddie i princip. Om det hade varit +30 grader i Sverige hade vi aldrig dragit på oss långa jeans, men här har man vant sig och om det dessutom är mulet och ”kallt”, kanske +28^oC, så är det bäst att dra på sig lång byxor. Nu efter 3 månader har man verkligen kommit in i vardagen här i Ghana. Ett motto som vi använder flitigt är ”allt löser sig” och det gör det också. Det är ingen idé att stressa, ta det lugnt det kommer att lösa sig.

Igår fick vi äran att måla barnens rum i sjukhuset, som vi skrev i förrgår så blev det rosa. Vissa var lite skeptiska till vårt val av färg i början men när de såg resultatet blev de glatt överraskade och tyckte det var jättefint. Som vanligt tror folk här att vi inte är kapabla till att göra arbete och vi fick frågan många gånger ”kan ni måla?”. Svar ja, vi kan måla. Alla var så imponerade av oss när vi var färdiga och tyckte vi hade gjort ett mycket bra jobb.  Rummet blev verkligen superfint! Och vi ser fram emot att förhoppningsvis kunna måla fler av rummen.                    

Under de senaste dagarna så har det hänt grejer i sjukhuset. Pengarna som vi fått in genom insamlingen har gjort mycket så åter igen TACK till alla som bidragit. I sjukhuset så finns det 4 stora rum varav ett är till för kvinnorna, ett för männen, ett för barnen samt ett mottagningsrum. Vi valde att med det vi fått in koncentera oss på att få barnens rum helt färdigt och sedan fortsätta så långt pengarna räcker med resten. Vi kan med glädje meddela att barnens rum kommer bli helt färdigt och att vi även kommer kunna göra ännu mera på sjukhuset! Förutom barnens rum så är även alla fönster- och dörrkarmar i hela sjukhuset fixat, golvet i korridoren och på den allmänna toaletten är också färdigt. Vi kommer när insamlingen avslutad att presentera exakt hur mycket vi fått in och exakt vad vi köpt in för pengarna. Idag var vi i alla fall och köpte färg till barnens rum och eftersom vi fick helt fria händer av Nana med att välja färg så blev det självklart rosa. Kanske inte någon överraskning då det är båda våras favoritfärg men det kommer bli så fint och imorgon eller i övermorgon så ska vi måla väggarna. Vi är otroligt glada och stolta över att ni som skänkt pengar gjort detta möjligt, kan ni tänka er att hela barnens rum kommer bli färdigt! Tänk vad underbart om vi kunde fortsätta bygga ännu mer på sjukhuset.  Så insamlingen är fortfarande öppen för er som inte hunnit skänka pengar än.

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

De senaste dagarna så har vi som vanligt hängt med barnen som fortfarande inte går i skolan. Vi har gjort armband, målat och lekt en massa vilket var najs. Dock så går Ghana mot en varmare period just nu och det märks väldigt väl då solen lyser hela dagen. Man blir svettig utan att göra någonting just nu. Kommer bli en stor kontrast att komma hem till kalla Sverige sen i december. Lisa blev just dränk av regn när hon plockade in vår tvätt. Det var en rolig syn att se medan Lisa panikartat sprang fram och tillbaka för att hämta tvätt. Då Ellen stog på altanen och asgarvade åt henne. Då kanske ni undrar varför Ellen inte hjälpte till, joo, hon hade inga skor. Lisa tyckte det var en dålig ursäkt. Livet är hårt ibland. 

På bilderna kan det vara lite svårt att se att något faktsikt händer kanske, de två bilder ovan är före och efter bilder som det ser ut just i detta nu. 

Även dessa två ilder ovan är före och efter.

Vi minns båda två första dagen på barnhemmet väldigt väl. Hur förvirrade och förväntansfulla vi kände oss och hur sjukt mycket intryck det var att ta in. Att komma till en plats och veta att här ska man vara i 4 månader är både fantastiskt och lite svårt. Fantastiskt för att veta att man faktiskt får vara här så länge men också svårt för tänk om det inte blir som man tänkt sig? Ingen utav oss visste egentligen vad som väntade oss eller att dessa barn skulle fånga våra hjärtan så totalt som de faktiskt gjort.

Första dagen stod alla barn i en ring runt omkring oss och såg på oss. De bara tittade och väntade på vad vi skulle göra och säga. Under de veckor som gått så har vi hunnit med en mängd olika saker med barnen och vi har verkligen lärt känna de, från lilla Bobby som bara är några månader till de äldre killarna i vår ålder. Barnen här på barnhemmet har blivit så mycket mer än bara barn, de har blivit VÅRA barn vilket är så sjukt underbart. Ingen av oss är (som vi hoppas ni alla vet) en mamma men vi tror att vi fått lite mer hum om hur det är för varje gång något utav barnen gör något duktigt så sväller våra hjärtan av stolthet. Likaså så försöker vi efter bästa förmåga att uppfostra barnen i vad som är rätt och fel och vi har haft många roliga diskussioner om olika saker med dem.

Tror inte att vi väntat oss att faktiskt bli så fästa vid barnen som vi faktiskt blivit, vi kommer att sakna när vi åkt det är det ingen tvekan om, men vi kommer definitivt åka tillbaka hit fler gånger och det känns underbart. Den här resan är inte slut än men redan nu så vet vi att det är en utav de bästa resorna vi kommer ha gjort i våra liv för den här resan är så sjukt mycket kärlek.

Nu torkar vi nästan bort lite tårar från våra kinder men vill bara avsluta med att skriva TACK igen till alla som återigen skänkt pengar till insamlingen, bygget har kommit igång igen, tack vare ni som redan skänk. Och det är inte försent än att skänka pengar, insamlingen är fortfarande öppen så passa på att bidra! Bidrag behövs fortfarande och tas tacksamt emot. <3  

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

Idag påbörjades återigen sjukhusbygget och det tack vare alla ni som skänkt pengar till vår insamling. Vår insamling pågår fortfarande men eftersom priserna här i Ghana stiger väldigt snabbt så har vi börjat köpa in saker redan nu. Men ni som ännu inte hunnit skänka pengar så finns det både tid och behov för det. Igår åkte vi och tog ut pengarna och när vi kom hem så hade redan Nana hunnit fixa lastbilar som dumpat av den sand som behövdes. Lite senare under dagen kom även en lastbil med cement som ska användas till golvet. Känns så awsome att vi genom den här insamlingen kunnat påbörja arbetet med sjukhuset igen. Så återigen STORT TACK till alla som redan skänkt pengar och till er som inte gjort det så är det inte försent utan insamlingen är fortfarande öppen. Här kommer konto numret åter igen:

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

I måndags kom vi alltså hem från Accra efter att i söndags ha lämnat av våra turister (Gunilla och Martina) på flygplatsen. Lika naturligt som det kändes att de var här med oss i 2 veckor så är det nu att det igen bara är vi två. Barnen var väldigt glada att se oss igen men har frågat mycket om vart Gunilla och Martina håller hus. Vi har alltså återgått till vår vardag här på barnhemmet och umgås med våra underbara barn. Just nu pågår massiva protester mot regeringen i Ghana som är korrupt, så en mängd olika yrkeskårer strejkar, däribland lärarna på alla statliga skolor. Detta innebär att nästan alla våra barn är hemma vilket vi såklart tycker är kul men egentligen inte alls bra då de borde få vara i skolan och lära sig. Vi har lite svårt att fatta att vi bara har 6 veckor kvar på vårt barnhem, tiden har gått fort och vi ska njuta av all den tid vi har kvar. Nu blir det dusch, svensk blandsaft och säsong 6 av Vänner.           

Igår lyckades vi äntligen med något som vi försökt göra de 2 månader vi vart här. Vi åkte in själva utan någon ghanian till Kumasi och den enorma marknad som finns där. Vi två samt Martina och Gunilla ställde oss och vinkade glatt in en tro- tro vid vägen, dock så var de lite skeptiska till att vi ville åka med men det gick bra och vi kände oss sjukt duktiga när vi väl var på väg mot staden. Efter lite förvirring vart vi skulle först så hittade vi tillslut den delen av marknaden där de säljer tyg och det var dit vi ville komma.

Tygerna i Ghana är färgglada, billiga och helt fantastiska och vi vet inte riktigt hur mycket tyg vi köpte eller åt vem men det räcker i alla fall åt hela släkten. Vi fick även med oss lite annat kul hem från marknaden innan vi glada började projektet med att ta oss hemåt. VI hittade tro- tro stationen och frågade oss sedan fram till rätt tro- tro och inte så lite nöjda och stolta över oss själva så åkte vi hem i den. På eftermiddagen så lekte vi sedan en hel del med ungarna med lite bollar och kulor mm. som Gunilla och Martina tagit med från Sverige. Barnen fick även varsitt par välbehövliga trosor/kalsonger från Sverige vilket var väldigt uppskattat.

Idag var vi hos sömmerskan och hämtade våra efterlängtade klänningar. Väl hemma på barnhemmet igen så provade vi allt under jubelrop från alla ghanianer som tyckte att vi var så fina. En utav Lisas klänningar blev dock en stor prövning för alla då både Ellen, Gunilla och Martina fick kämpa för att dra in henne i klänningen. Det gick men det här med att andas gick det sämre med så den får sömmerskan lägga ut lite. Imorgon bär det av mot Accra och sen på söndag så blir vi åter igen bara 2 i vårt lilla gäng.

Nu har det gått lång tid sedan vi sist bloggade men det beror på att vi varit i ett paradis utan någon som helst täckning. Förra tisdagen begav vi oss ner till Accra och till ett litet hotell där vi på kvällen fick sällskap av två andra svenskor, nämligen Lisas mamma Gunilla och Martina!

Onsdagen spenderade vi som vi själva kallade det för ”barnvakter åt turister.” Vi ledde Gunilla och Martina genom Accra till den fantastiska Art marknaden och Global Mamas medan de i sann turist-anda tog kort på ALLT och hojtade till varenda gång någon bar något på huvudet. Dock så suckade vi lite åt dem då de gick i en riktig turistfälla och glatt köpte på sig varsitt armband (eller ja Gunilla köpte två… varav en skulle varit en gåva som hon fick betala en liten summa för!) Egentligen skulle bara Gunilla köpa ett men Martina kunde inte stå emot trycket och kände sig tvingad att också köpa ett. Vi skakade på huvudena men lyckades dra med dem därifrån innan de köpte armband till hela släkten.

Art marknaden var även denna gång en succé och vi kände oss nu rätt så världsvana. Våra två turister var dock inte lika vana vid att ha typ 30 försäljare hängande över sig utan klamrade sig fast vid oss. Det blev i alla fall en hel del shopping på marknaden och Gunilla och Martina vill också bygga bo med oss på den! Vi ska återvända till marknaden igen om en vecka innan turisterna flyger hem vilket känns awsome.

På torsdagen sedan så packade vi ihop oss och lämnade Accra för att ta en buss längs med kusten till Takoradi. Bussresan tog sin lilla tid men gick bra och väl framme tog vi en taxi som det var meningen skulle ta oss hela vägen till vårt mål, den lilla byn Butre. Men om det är något vi lärt oss här i Ghana så är det att saker går sällan som man tror eller planerar. Den lilla taxin gick sönder och vi fick glatt ta en tro- tro och sedan ännu en taxi för att komma fram till Butre.

Butre är alltså en liten fiskeby som ligger precis vid havet och stället som vi bodde på hette The Hideout lodge och var helt underbart. Vi trodde allihop att vi kommit till paradiset då vi först såg det. Tänk er ett tiotal Bungalows som ligger ungefär 10 meter ifrån stranden. Hade detta varit i Europa hade stranden varit full med parasoll och badgäster. Här däremot var det helt tomt, inte en ända turist förutom vi. Stranden är helt orörd, så otroligt vackert. Vi fick vår helt egna bungalow med utsikt ut över havet och stranden. Dagarna här i Butre har bestått av sol, bad, mat, drinkar och inte göra någonting vilket har varit himmelskt gött. Det har varit så skönt att vara här och vi vill inte åka härifrån. Mellan allt slappande så har vi även hunnit med en kanottur i en handgjord träkanot där vi fick se fina fåglar, fiskar, krabbor och två alligatorer. Något annat coolt vi även fått se är havsköldpaddor som kravlat sig upp på stranden för att lägga ägg.

Vi känner även att vi måste skriva lite om vad vi har ätit här vilket är en hel del. Restaurangen som finns här vid bungalowsen erbjuder både lokala ghanska rätter samt mer västerländsk mat såsom pizza, svenska köttbullar (!), hamburgare mm. Lisas och Ellens mål var utan tvekan att äta så mycket o- ghansk mat som möjligt (då vi är sjukt trötta på det) medan Gunilla och Martina orädda beställde in en massa ghansk mat. Vi försökte varna de innan de beställde in Banku, vilket är en degklump. Men de lyssnade inte, beställde in det och upptäckte lite förskräckta att det faktiskt var en degklump. Behöver vi nämna att de inte gillade det…?

I måndags lämnade vi vårt paradis och tog en tro- tro till Cape Cost. På vägen så köpte vi flitigt saker från huvudena på folk och favoriten var plantain- chips! Väl framme så lämnade vi lite snabbt ifrån oss våra väskor på hotellet innan vi tog en taxi till Kakum National park vilket är en nationalpark där vi gick en guidad tur på smala träbroar som hänger i trätopparna. Den högsta var 40 meter över marken. Sjukt cool känsla att vara ovanför trädtopparna som från oss såg ut som marken. Inför den näst sista hängbron som guppade väldigt mycket var Ellen tvungen att ta Lisas hand och dra ut henne samtidigt som hon sa ”Om vi dör så dör vi tillsammans”

Men ingen dog som tur var och vi överlevde allihopa men Lisa blev rörd av Ellens kommentar.

Sen igår på tisdagen så begav vi oss ännu en gång i en liten tro-tro hemåt mot Kumasi och vårt barnhem där vi nu befinner oss. Vi ska vara här alla fyra tills på lördag då vi återvänder till Accra som Gunilla och Martina flyger hemifrån på söndag. 

Glöm inte vår insamling och stort tack till alla som redan skänkt pengar!                                   

För 15 år sedan fanns inte barnhemmet Ashan childrens home. Det barnhem som vi just nu har spenderat två månader på och ska spendera ytterligare två månader. Att man kan bli så fruktansvärt fäst vid barn på så kort tid, visste vi inte förens vi kom hit. Alla barnen kommer från väldigt olika bakgrunder, vissa har inga föräldrar alls, andra har föräldrar som inte kan ta hand om dem eller som helt enkelt har övergivit dem, lämnat dem på gatan när de föddes. För dessa barn är Ashan nu deras hem och här har de sin familj. Utanför barnhemmet har de flesta barnen ingenting, barnhemmet ger dem en framtid och hopp om något bättre.

1999 grundade Nana Boafo Konadu Ashan childrens home och sedan dess har han tagit hand om nästan 100 barn. Han har gett dem mat, utbildning och en familj. Barnhemmet grundades helt på egen hand av Nana och det drivs nu av hans egen inkomst plus donationer. Staten finansierar dock ingenting på barnhemmet, inte ens 1 kr. Alla vet att barn blir sjuka och det är viktigt att de får sjukvård. Blir vi sjuka i Sverige kan vi ta oss till närmsta sjukhus och där får vi gratis vård ända fram tills vi är 18 år gamla. Här i Ghana är det annorlunda. Sjukhusavgifter är väldigt höga och det finns inte ens ett sjukhus i närheten av Ashan. Nana bestämde sig då för att påbörja ett bygge av ett sjukhus på barnhemmets ägor. Detta bygge påbörjades helt ur egen ficka men pengarna är nu slut, så sjukhusbygget kan inte slutföras. Båda hans döttrar är sjuksköterskor och han har även kontakt med en läkare som kan jobba där när sjukhuset är klart. Sjukhuset kommer självklart i första hand vara till för barnen på barnhemmet. Men med tanke på att det inte finns något sjukhus i närheten av sex byar så kommer detta sjukhus även vara till för dessa också. Alltså kommer det inte bara gynna barnhemmet utan sex andra byar runt omkring.  Än så länge är sjukhuset uppbyggt till grunden, men insidan är långt ifrån färdig.

Båda vi två, Lisa och Ellen och väldigt många andra i Sverige har haft en så otroligt bra uppväxt. Vi får gratis skola, gratis sjukvård, gratis tandvård, vi har föräldrar, vi har ett hus och vi har mat. Vi två åkte då ner till Ghana i hopp om att kunna hjälpa barn som inte haft en lika enkel uppväxt som vi har haft. Att försöka hjälpa dem att färdig bygga sjukhuset tycker vi hade varit en så stor och underbar insats att göra för andra människor. Det som vi då vill göra är att samla in pengar till sjukhuset så att bygget kan fortsätta och förhoppningsvis inom en snar framtid bli färdigt. Känner du att du vill vara med oss och hjälpa dessa barn och byar en chans att kunna ha tillgång till ett sjukhus i närheten? Då får du mer än gärna skänka en slant, ingen gåva är för liten, allt är bättre än inget. En liten summa för dig kan göra stor skillnad här i Ghana och om vi alla hjälps åt så kan vi tillsammans bygga upp ett sjukhus för dessa barn.

Eftersom att vi befinnar oss på plats här i Ghana så kommer vi vara med vid inköp av det material som behövs. Vi kommer se till att pengarna vi får in går direkt till sjukhuset och endast till sjukhuset. Bygget kommer att pågå medan vi är här och vi kommer då uppdatera med information och bilder om hur bygget går. 

Här kommer Nanas egna ord om projektet, som vi översatt till svenska.

Barnhemmet grundades 1999. Grundaren/ledningen insåg med tiden att barnens hälsa är väldigt viktig. Stora ansträngningar gjordes för att kunna påbörja bygget av ett sjukhus men eftersom att barnhemmet drivs privat och inte får något stöd av regeringen så var det svårt att få ihop pengar till bygget. Då mycket av pengarna är tvunget att läggas på mat, utbildning, bonde för barnen och personal löner. Barnhemmet drivs till 80 % av grundarens egna pengar som kommer ifrån hans tre olika farmar, tomat, kakao och cashewnötter, resten kommer ifrån olika donationer. Det har då blivit väldigt svårt att slutföra bygget av sjukhuset ensam utan hjälp. Men trots alla svårigheter med pengar har sjukhuset lyckats påbörjas. När bygget är färdigt kommer det då att användas som ett sjukhus för barnen där de kan få sjukvård utan att behöva åka flera mil för att komma till närmsta sjukhus. Detta sjukhus kommer även att användas för lokalbefolkningen runt i närområdet. Det är på grund av detta som vi ber om att få donationer för att kunna bygga färdigt sjukhuset.

Det som behövs för att bygga färdigt är:

• 100 säckar av cement
• 200 plywood skivor
• Spikar
• 4 flak med sand
• 6 flak med sten
• Byggarbetare

Alla bidrag oavsett storlek uppskattas väldigt mycket.

Vi hoppas verkligen att ni vill hjälpa oss att fortsätta bygget av sjukhuset så att dessa barn kan få växa upp friska och med tillgång till sjukvård. Ingen donation är för liten, alla bidrag räknas.

Känner du att du vill vara med att hjälpa till sätt då in valfri summa på kontot:

Ellen Hjertqvist 

Nordea 

Kontonummer: 3021 23 25256

Antingen väljer du att vara anonym eller så skriver du ditt namn. När insamlingen är avslutad så kommer vi skriva allas namn på en tavla som sedan kommer att hängas upp i sjukhuset för att föreviga er hjälp (vi skriver inte ert belopp bara erat namn).

Tack så mycket på förhand! <3 

Detta här är ungefär hälften av alla barn på barnhemmet.

d