… för igår var det Ellens födelsedag! Firandet började på morgonen med att Lisa lite diskret smög upp och utanför rummet blåste upp ballonger som hon sedan sjungandes gick in med till Ellen tillsammans med 7 paket hon lyckats få ihop! Att köpa födelsedagspresenter i en liten by i Ghana var inte helt lätt för Lisa men Ellen blev väldigt glad över klubborna, kalyposarna/festisarna, den egenritade historian ”Kriget om musklerna” samt ett presentkort som skall användas nästa vecka på Art marknaden i Accra.  Den bästa presenten var dock ändå den som kom från Sverige och innehöll en gosedjursälg samt chockladskorpar från Gränna. Det var med sång i hjärtat och tårar i ögonen som Ellen smakade på skorporna som är så svenska som något kan bli, även Lisa måste intyga att de är det godaste hon ätit på 2 månader kan det bero på att det är svenskt? Vi tackar i alla fall Lina Bovin av hela våra hjärtan, vi står för evigt i skuld till dig <3

Förmiddagen spenderades i Kumasi med att hämta våra visum som lyckligtvis blivit förlängda och sedan på eftermiddagen så börjades det med att laga mat! På förmiddagen hade vår syster Rhoda vart och köpt ingredienser till ris med kyckling till hela barnhemmet vilket vi betalade för. Så på kvällen samlades alla utanför vårt hus och barnen sjöng ”Happy Birthday” för Ellen medan alla åt. Nämnas bör även kyckling verkligen inte hör till vanligheterna här, barnen äter det aldrig och inte vi heller. Så sjukt gott och väldigt uppskattat av alla.

Det enda som fattades var alltså en födelsedagstårta men det löste kreativa Lisa genom att bygga en av digestivekex och chokladkex! Lite ljus i som Ellen blåste ut medan Lisa återigen sjön ”Ja må hon leva” fullbordade födelsedagen och 19 åringen gick glatt till sängs på kvällen, bara 1 år kvar till 20!

Något roligt som vi reflekterat över på sistone är att mat som vi absolut inte skulle tyckt om hemma är underbart god här. Som exempelvis häromdagen då vi fick spagetti med en röra gjord av grön paprika, kål, lök och morötter. Hemma hade det här absolut inte vart någon stor hit för någon av oss (speciellt Ellen) medans det här blev det godaste vi ätit på länge. Små detaljer som när riset är blandat med olja kan få oss att hoppa högt av glädje likaså när den sedvanliga tomatröran vi jämnt äter är blandad med morötter.

I söndags gjorde vi något som skjutit upp allt för länge (3 veckor!) vi tvättade. Några utav tjejer hjälpte oss vilket verkligen behövdes då de var väldigt mycket som behövdes tvättas. De första minuterna var de lite skeptiska till vår tvätt teknik (som vanligt) men sedan fick vi deras godkännande och de tyckte vi skulle ta kort när vi tvättade och skicka till våra mammor som skulle bli stå stolta över oss. Är ni det? Dock så märks det att vi inte är lika erfarna tvätterskor som alla här då våra händer blir lite uppfläkta av skrubbandet, jaja förhoppningsvis så hinner de kanske vänja sig. Något oväntat som hände ur tvättningen var att ett stort antal trosor och strumpor färgades blåa. Varför? Jo det undrar vi också Ella Brandt! Din blåa batikklänning som du så snällt lånade ut till din storasyster färgade allt vatten blått… kan det vara så att du aldrig har tvättat den undrar vi? Som tur är så tycker vi båda två att blått är flott så det gjorde inget J

Att ironi och sarkasm inte finns här nere var något som vi var inställda på innan vi åkte men nu har vi faktiskt märkt att vissa använder det ändå. Dock så förstår de absolut fortfarande inte när vi är ironiska tillbaka så där har de lite att jobba på.

Idag är det någon muslimsk högtid så alla är lediga och sen imorgon ska vi hänga med John från barnhemmet till skolan där han precis börjat jobba, blir spännande. Sen på onsdag är den en stor dag för då fyller Ellen 19 år! Tjoho! Antagligen kommer hon få en ghansk tårta och vi ska även hämta våra visum i Kumasi då. Sen på torsdag och fredag ska vi antagligen hänga med till Vision Educational compelx igen. Efter det är det helg och sedan på tisdag nästa vecka bär det av mot Accra för att möta upp lite Sverige resenärer!

Här kommer lite randombilder från senaste veckan!           

I onsdags förärades vi en stor ära, vi fick träffa kungen av the Ashanti region här i Ghana. Det är lite förvirrande med definitionen på begreppet kung, men här i Ghana finns det rätt så många och de är kungar över olika områden. Nana som vi bor hos är kung över en speciell stad och den kungen vi fick träffa är kung över ett större område och dessutom son till Kungen över hela Västafrika så med andra ord en väldigt mäktig och viktig person. Han är dessutom Nanas chef och de satt i möte i onsdags med en massa andra viktiga personer och vi blev ditringda för att hälsa. Så lite halvsvettiga, iklädda haremsbyxor och flip flops gick vi in i det gröna audiensrummet där de satt, ett tiotal ghaner iklädda afrikanska skynken. Lite förvirrade men glatt leende hälsade vi på alla i tur och ordning med början på den mäktigaste kungen även kallade gammelkungen av oss. Nana tyckte vi skötte oss bra och gammelkungen kom sedan till barnhemmet när mötet slutade en timme senare för att hälsa på oss igen som seden bjuder. Han blev serverad en traditionell dryck samt vårt vatten som han glatt drack upp.

Kändes lite mäktigt att vi genom Nana (som också är en väldigt viktig person) får träffa så betydelsefulla personer här. Vi satt ner och småpratade lite med gammelkungen och Nana berättade för honom att Lisa vill bli polis vilket alla här i Ghana tycker är lite konstigt då polisen är extremt korrupt här och ingen tycker om dem. Han lovade i alla fall att komma på hennes polisexamen om hon skickar inbjuden vilket hon självklart (annars gör Ellen det) kommer göra.

Efter vi var färdiga med att prata med gammelkungen så åkte vi tillsammans med Nana till hans hemstad ungefär en timme härifrån. Även där har han ett hus där vi är de enda kvinnorna (förutom hans familj) som fått bo, lite coolt tycker vi. Första gången på 1, 5 månad har vi även ätit KÖTT tre gånger nu vilket var underbart, vi kommer aldrig mer ta kött för givet till varje måltid hemma i Sverige sen. Igår var målet att besöka Nanas tomatfarm samt en väldigt fattig by som ligger precis vid den. Vi kände det båda två som om vi transporterats tillbaka till forntiden då husen i byn var gjorda av pinnar och lera. Helt sjukt att det finns folk som bor så här år 2014. Ghanas regering är väldigt korrupt och blundar för sådana här byar, folket i byarna har ingen som hjälper de och lever ett väldigt hårt och fattigt liv. Tomatfarmen var i alla fall jättefin och stor, vi var tvungna att korsa en flod för att ta oss dit och lyckligtvis ramlade vi inte, det gjorde däremot Nana…! Bland tomatodlingarna fanns det även till Ellens stora förtjusning ett mangoträd! Dock var det inga frukter på än men Ellen tyckte det kändes väldigt kungligt att få ta på ett riktigt mangoträd.

Idag besökte vi ännu en av hans farmar, nämligen en kakao farm. Detta tyckte Lisa var särskilt häftigt då hon råkar vara beroende av choklad och tyckte sjukt coolt att få se vart det kommer ifrån. Under de här dagarna så har vi även haft tid och sitta och prata ordentligt med Nana vilket har känts jättebra då han är en väldigt inspirerande person. Han berättade även för oss att han inte brukar prata med volontärerna så mycket så det känns fint att han gör det med oss.

Nu är vi tillbaka på barnhemmet igen!               

Igår hängde vi för första gången med barnen till skolan. Barnen på barnhemmet går på tre olika skolor och den som vi följde med till hette Vision educational complex. En relativt ny skola startad av en pastor. Eftersom att skolan är internationell så pratas det bara engelska. Skolan ligger en bit ifrån barnhemmet så vi var tvungna att gå upp tidigt, redan halv sex vilket var lite halvjobbigt men vi överlevde. En ghansk skola är inte speciellt lik en svensk skola, när vi kom dit på morgonen så ställde sig barnen i raka led och hade morgonsamling. Uppsamlingen gick ut på att rektorn (alltså pastorn) pratade med barnen som alla svarade i kör och sedan så marscherade de på hans kommando på skolgården. Vi stod och betraktade detta med stora ögon och hade lite svårt att inte skratta då allt kändes sjukt surrealistiskt. Vi blev i alla fall framropade och presenterades för hela skolan och barnen sa på kommando från pastorn ”Welcome to Vision educational complex, we welcome you and we love you”

Barnen i skolan är väldigt disciplinerade och har stor respekt för lärarna vilket i och för sig inte är så konstigt då det är standard att läraren håller i en träpinne som de använder till att slå barnen med. Vi såg bara det hända en gång på avstånd men tycker det är sjukt fel sätt att få respekt från barnen då det blir fel respekt och barnen inte lär sig bättre genom att bli straffade. Något annat vi anser som konstigt med skolan här är att läraryrket är ett jobb man tar direkt efter Senior High School/Gymnasiet, alltså är de inte utbildade till att lära ut och alla lärare är i 20 års åldern ungefär.  Konstigt för oss då lärarna i Sverige har gått på lärarhögskola i 4-5 år och här är de inte ens utbildade något efter de själva slutat skolan.

Vi känner att vi bara efter ett besök i skolan har fått lite perspektiv på skolsystem och även om vi inte gillar allt med vårat hemma i Sverige så är det 100 gånger bättre än det här. Skolan i Sverige är gratis, lärarna är utbildade, eleverna blir inte slagna, vi har inte haft svarta tavlan de senaste 100 åren, vi får böcker från skolan, det är sekulariserad undervisning, vi får lära oss vad Big Bang är och så mycket mer.

Pastorn var jättetrevlig och följde med oss runt i alla klasser, i den första klassen så lärde vi ut lite svenska genom att skriva fraser på tavlan. Väldigt uppskattat av både elever, lärare och pastorn. Alla barnen var väldigt nyfikna på oss och tyckte precis som alla andra barn här i Ghana att det är fantastiskt roligt att vara med på kort så de blev överlyckliga när vi tog fram kameran vilket ni kan se på bilderna.

Måste även nämna att pastorn var den första personen i Ghana som har tyckt att vår solbränna är fin. Alla andra tycker det är askonstigt att vi vill få lite färg och brukar försäkra oss om att det kommer försvinna fort när vi är tillbaka i Sverige vilket vi ju inte vill. Något som vi börjar bli vana vid här i Ghana är att diskussionen om att inte alla i Sverige går i kyrkan, Ellen är en av dem kommer upp. Detta gjorde den även idag. Pastorn tyckte det var underligt att hon inte går i kyrkan och det var ännu mer underligt att hon inte tror på Gud. Pastorn satt då och berättade att han och Ellen ska ha lektioner om Gud för att även hon ska bli troende. Han var helt säker på att han ska lyckas för Gud har aldrig misslyckats förr. Kan detta bli hans första eller inte? Något som han även tyckte var väldigt märkligt var när Lisa berättade att hon tror på både vetenskapen och på Gud. Han berättade då glatt att Lisa kommer det bli lätt att lära att bara tro på Gud medan Ellen kommer bli en större utmaning.  Efter en lång diskussion om Gud och vetenskap så satte vi oss i pastorns bil för att åka hem igen. Lisa sa några mycket kloka ord ”när vi kommer hem till Sverige igen ska det bli gött att kunna sätta sig i en bil utan att behöva frukta för sitt liv” för här i Ghana är trafikregler överskattade. Imorgon ska supervisorn aka Björnen hjälpa oss att förlänga våra visum och sen imorgon ska vi också till Nanas kakao farm där vi ska sova över en natt, ska bli askul. Nästa vecka kommer vi nog åka tillbaka till skolan och få ta större del av deras lektioner.

Detta är pastorn som grundade skolan.  

Alla barn i rosa går andra året på högstadiet/junior high school och det är den högsta klassen på just denna skolan. 

Är precis vad vi har insett att vi är! Igår så hängde vi med några av tjejerna till den pytte lilla lokala marknaden här i byn och till skillnad från de föregående två gångerna vi vart där så fick vi ett varmt och minst sagt närgående välkommande. Två kvinnor kom fram och hälsade och under de andras jubel så tog först i hand för att sedan krama om oss medan de entusiastiskt klämde på våra höfter, bröst och magar. Ellens byst fick även uppmärksamhet när en av kvinnorna glatt kikade ner i det. Kvinnorna tyckte det var sjukt roligt att vi kommit till deras marknad och tyckte uppenbarligen om att ”känna lite på oss” vilket hemma i Sverige hade känts sjukt konstigt medan det här är mer roligt. En dask i rumpan på Ellen innan vi gick framkallade även applåder från de övriga på marknaden och vi gick glatt vinkandes därifrån.  Kanske låter jätte konstigt när vi skriver det så här men vi tycker båda två att det är underbart hur mycket glädje vi sprider utan att ens alltid mena det. Här på barnhemmet så hälsar vi alltid glatt på folk och får glada hälsningar tillbaka. Likaså så ler alla här glatt när vi leker med barnen, försöker prata Twi, dansar, sjunger (!!!) eller när Lisa snubblar över sina egna fötter på plan mark vilket händer ungefär 5 gånger om dagen.   

En väldig trevlig sed de har här i Ghana är att man alltid blir inbjuden att dela en persons måltid med orden. ”You are invited”

Alltså om en person äter och vi sitter bredvid så blir vi inbjudna till att äta med den. Vi tackar alltid artigt men säger nej vi kommer äta vår egen mat. Tycker denna del i Ghanas kultur är underbar för den visar hur gästvänliga och öppna de är.

Idag har vi vart på äventyr i Kumasi med John, en kille i vår ålder från barnhemmet. Målet var en mataffär där Lisa köpte choklad (självklart) och att köpa mer tyg. Det var väldigt varmt och sjukt mycket folk som alltid i Kumasi men vi lyckades köpa det vi ville. Dock så har Lisa upptäckt en ny sida hos Ellen idag och det är OBESLUTSAMHET på hög nivå. Efter att ha kollat på åtskilliga tyger lyckades hon till Lisa och Johns stora lättnad bestämma sig men hon ville även köpa öron hängen vilket var lika svårt att komma fram till som Versailles freden trots att hon bara ville ha ett par små och enkla helt vanliga. Jaja tillslut så köpte hon ett par i alla fall och det roliga som bör nämnas är att Lisa i sin tur är lite väl impulsiv ibland när hon köper saker så vi kompletterar väl helt enkelt varandra!

När vi kom hem sen så åt vi mat ur små påsar som vi köpt i Kumasi och sedan gjorde vi halsband med barnen! Imorgon ska vi tvätta lite och antagligen bli utskrattade (igen) för vår tvätteknik men men vi framkallar ju skratt då med :D               

”…jag kommer inte gosa med dig ändå!” Detta var orden Ellen just sa till en av hundarna här som försökt vinna hennes kärlek den senaste halvtimmen men utan resultat. Medan vi skriver detta så sitter vi på verandan utanför vårt hus, lyssnar på musik och tittar på omgivningen. Det här med att bara vara och inte göra något speciellt gör ingen av oss speciellt ofta i Sverige men här nere så har vi båda två insett hur gött det är att göra ingenting. Igår kväll satt vi vid grinden till barnhemmet, lyssnade på musik och bara tittade på bilarna som susade förbi.

Nu är vi i alla fall som ni förstår tillbaka på barnhemmet och alla här blev väldigt glada att vi kom tillbaka och hade saknat oss. Igår passade vi på att umgås med barnen ordentligt trots att vi var rätt så trötta efter hemresan eftersom de börjat skolan idag. Så idag ska vi ta det lugnt nu på förmiddan och ta igen oss lite.

Igår på eftermiddagen satt vi tillsammans med några av barnen och gjorde kvastar genom att skala av bladet från palmblad och endast behålla själva mitten. En av killarna, Kofi pratade vi rätt så mycket med och en av våra diskussioner handlade om hur viktigt och gott vi tycker att mat är! Det hela slutade med att Ellen blev omdöpt till ”Food Master” och Lisa till ”Cookie Monster”. Kofi tyckte det var rätt så kul att vi pratade så passionerat om mat och kakor men när vi frågade vad han tyckte om så svarade han vatten. Så då blev hans nya smeknamn ”Water Kofi”.

Resten av veckan kommer att spenderas med våra underbara barn!           

Idag har vi gått på vart på en fantastisk marknad här i Accra som heter Arts Centre, vi ville nästan bosätta oss där och aldrig åka därifrån. På marknaden fanns allt ifrån afrikanska tyger, kläder, väskor, smycken, pärlor, trummor, trä djur, konstverk, målningar och så mycket mer. Försäljarna var väldigt trevliga, om än lite påstridiga och ville väldigt gärna prata med oss och visa sin lilla ”bod.” Vi har fått träna oss rejält i konsten att pruta idag och det med råge. Första priset försäljaren säger är alldeles för högt av två anledningar, för det första på grund av vår hudfärg och för det andra på grund av att det är meningen att man ska pruta. Det blev rätt så kul i slutet, särskilt med tanke på att vi kunde sänka priset bara genom att vara trevliga och le. Vi fick med oss en mängd olika saker därifrån, lite som vi inte skriver om här då det är presenter till ni hemma i Sverige… Vi köpte i alla fall lite afrikanska målningar var till oss själva, Lisa lite tyger och Ellen en trumma och elefant. Marknaden var alltså över förväntan och vi tänker definitivt återvända hit fler gånger då vi är i Accra.

Vi kom även till havet idag och det var stort, mäktigt och vackert! Två utav försäljarna på marknaden som vi handlade lite av var gulliga nog att visa oss vägen, som vi inte hade hittat själva. Det kändes mäktigt att se havet breda ut sig och veta att vi faktiskt befinner oss i Ghana i Afrika… lite sjukt fortfarande.

Ghana är nog det mest o- turistiga land någon av oss någonsin varit i, Accra liknar inte en europeisk huvudstad det allra minsta. Dock så har landet världens potential att bli en stor turistattraktion men det är rätt så coolt att få se allt nu när det är orört av turismen.

Matmässigt så har vi även idag frossat och gottat oss ordentligt. Det blev pizza till lunch idag igen fast från en lite finare restaurang så den var helt fantastisk god med tunn deg, riktig skinka och gudomlig ost på. Vi har även gått lite mer i en mataffär och köpt på oss ännu mer att ta med hem till Kumasi. Nu på kvällen har vi ätit lite egengjorda toast med ost, skinka och lök, så gott och senare ikväll väntar äpple och popcorn med extra smör! Japp vi frossar just nu men det gäller att passa på.

Imorgon bär det alltså av hemåt till Kumasi och vårt barnhem. Vi kunde inte vart mer nöjda med vår lilla weekend i Accra men trots det så ska det bli skönt att komma hem till vårt fina rum, alla måltider med ägg och ris och alla våra underbara barn som vi saknat!   

Igår tillbringande vi nästan 6 timmar i en buss på väg ner till Accra för att i tre nätter bo på hotell och utforska staden. Efter bara en natt på hotellet så inser vi hur sjukt många grejer man inte uppskattar tillräckligt mycket i Sverige. Vi ville nästan gråta av lycka när det var varmvatten i duschen. VARMVATTEN. Något som man inte ens reflekterar över att det finns hemma blir för oss en enorm lyx efter att i en månad duschat i kallvatten. Likadant så är det så fantastiskt att i tre dagar få ha obegränsat internet på hotellet och inte bara kunna vara inne korta stunder.

Idag vaknade vi i alla fall tidigt och ville nästan gråta av lycka (igen) när hotellet serverade omelett till frukost, så sjukt gott och med det i magen begav vi oss i en taxi till Accra mall. Där tillbringande vi lång tid inne i mataffärer som faktiskt innehöll MAT och köpte på oss ordentligt inför den kommande tiden här. Vi har även besökt en fairtrade affär som heter Global Mamas idag som säljer afrikanska kläder sydda av ghanska kvinnor. Lite dyrare men fortfarande billigt för oss och dessutom så går pengarna till ghanska kvinnors affärsverksamheter. VI köpte varsin liten plånbok samt varsitt plagg, se bilder!

Den här weekenden handlar förutom att se staden och shoppa sjukt mycket om MAT. Idag kan vi med glädje meddela er att vi åt pizza till lunch och tror aldrig det smakat så gott innan som det gjorde idag. Vi gick även till en smoothiebar där vi åt kyckling panini och varsin smoothie vilket var himmelskt gott.

Något som är värt att nämnas angående mataffärerna här är att det är väldigt konstiga priser. Det som är närproducerat är väldigt billigt medan en apelsin (som ser ut som de vi har hemma och inte är odlad i Ghana) kostar 25 kr. Japp 25 kr för EN apelsin… Vi hittade även ett flinpaket, Rice Krispies som kostade ungefär 100 kr! Hemma är ju det importerade oftast billigt och det närproducerade dyrt, här är det tvärtom.

Nu ska vi strax använda vårt lilla kök här på hotellrummet till att göra egengjorda toast, vi lyckades till vår stora glädje hitta skinka och ost så förhoppningsvis blir de goda. Imorgon så är vårt mål att se havet och gå på marknader!